fredag, december 30, 2005

Nyårslöftesrevolutionen

Imorgon infaller den sista dagen på året. Säkerligen är vi många som varje år står där vid tolvslaget och spontant utbriser: "I år lovar jag banne mig att jag ska...." Fortsättningen är individuell.

Nu tänker jag dock med nyårslöftena bereda en väg för jämställdhetskampen under 2006. Jag, och de andra rebellorna, vill gärna uppmana dig som tjej, kvinna, dam, mamma, mormor eller vad du nu är att lova några enkla saker inför nästa år, som kan komma att förändra världen. Faktiskt.

1: Tänk inte dåliga saker om dig själv när du ser dig själv i spegeln! Det är lätt att fastna i de ideal som samhället prånglar på oss. Men som du säkert märkt med Kate Moss, så går det utför för supermodellerna också.

2: Begär alltid 1000 kr mer än vad du tänkt när du löneförhandlar! Det värsta som kan hända är att du får den lön du hade tänkt dig.

3: Glöm bort din pojkväns släktingars födelse- och namnsdagar! Och vägra ta skit för det när han glömt bort dem. Vad fan vinner du på att komma ihåg när faster Asta har namnsdag? Bättre är att försöka komma ihåg dina egna vänners födelsedagar.

4: Välj bort en ovana du gör för att behaga män! Sluta raka dig, skit i att sminka dig, använd bekväma underkläder... Det finns hur mycket som helst att välja på. Pick one!

5: Under ett möte säger du: "Jag håller helt med NN" och fortsätter sedan med att upprepa vad föregående talare sagt. Det är så män beter sig för att ta upp all plats, visa att du är bättre än de och åtminstonde medveten om att du tar upp plats, för att få någon plats i huvudtaget.

6: Skratta inte åt sexistiska skämt! Det är inte roligt, så skratta inte. Skratta istället rått åt den som drog skämtet, när hans förväntade skrattsalvor uteblir.

7: Sitt bredbent i tunnelbanan! Gör dig inte liten, utan ta den plats du behöver. Tveka inte att buffla till den karl som sitter bredvid dig och tar upp halva din plats. He is not man enough to fight you. Promise!

8: Vägra dåligt samvete! Sluta bry dig om sådant som inte är viktigt. Bär inte hela världen på dina axlar, försök att bära dig själv med rak rygg istället.

9: När någon kallar dig "lilla gumman" svarar du med: "Mitt namn är... ". Om någon säger: "Snälla du" replikerar du med: "Jag är inte snäll!"

Känns det tungt att lova allt det här? Försök! Om du bara gör det en gång är det, som klyschan säger, fler gånger än ingen gång. Och det är bra!

Vi möts i nyårslöftsrevolutionen!

tisdag, december 13, 2005

Varsågod, men vad är det som räcker?

I någon slags debattartikel i aftonbladet skriver Theres Farcher om den tillräckliga feminismen. Rubriken på artikeln lyder Tack feminister, det räcker nu och hennes poäng är att feminismen har gått för långt i sin strävan efter att göra samhället jämställt. Hon tycker som så många andra att feministerna verkar för att göra mannen underordnad kvinnan istället och jadijadi...

För det första Teres.
Feminister vill bryta könsmaktsordningen inte byta.
Det måste ha blivit någon felstavning någonstans i någon artikel någon gång för var kan annars detta nonsens komma ifrån att feminister verkar för att kvinnor ska vara högre rankade än män?

För det andra. Nej, det räcker inte alls.
Därför:
1, Att kvinnor över hela världen utför ungefär 60% av allt arbete i världen och äger ungefär 1% av alla tillgångar
2, Att det 2004 i Sverige anmäldes 23 000 misshandelsbrott och 11 000 sexualbrott mot kvinnor
3, Att kvinnor i nästan samtliga yrkeskategorier har lägre lön än sina manliga kollegor
4, Att män tar ut endast 15% av föräldradagarna, då oftast under sommarmånaderna, idrottsmästerskap eller älgjakt
5, Att kvinnor över hela världen säljs av män till män
6, Att kvinnor blir mördade för att de är kvinnor
7, Att män fortfarande är norm överallt i samhället
8, Att kvinnor måste vara allt som en man inte är
9, Att pojkar får ta mer plats i förskola, skola och fritidsverksamhet
10, Att manliga idrottare får mycket mer resurser
11, Att kvinnor är rädda när de vistas ute på offentliga platser efter skymning.
12, Att många kvinnor är rädda i sina hem-

Osv. osv...osv..osv.
Men var nöjd du. Vi kommer dock fortsätta vår kamp att göra världen vackrare ett tag till.

måndag, november 28, 2005

Fråga till Berit

Rebella fortsätter sitt arbete med att undersöka vilka åtgärder som socialminister Berit Andor jobbar med för att få ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen.

Hon tycker ju att beslutet som fattades på patikongressen var "mycket bra" och att man kan komma till rätta med det ojämställda uttaget genom exempelvis arbetsmarknadsåtgärder. Därför undrar vi hur det går med detta fortlöpande arbete, vad som görs och om det har resulterat i att mäns uttag har ökat.

På Berits blogg kan man läsa hennes inlägg efter debatten om föräldraförsäkringen på kongressen, och under kommentarer kan man läsa våra förfrågningar hittils.

måndag, november 21, 2005

Samma gamla höger..

Att högerns kvinnosyn och jämställdhetspolitik är under all kritik pekar Gabriella tydligt på i sitt inlägg här under.
Det läskigaste är alla dimridåer de lägger upp för att gömma faktum. I dagarna är moderaternas listor för kommunfullmäktige klara. Skvallret säger att överst på alla sex valkretslistorna står Kristina Axen-Ohlin. Moderaterna vill säkert lyfta detta som att de tydligt profilerar en kvinna. Men vad gömmer sig då bakom rökridån?
Jo, Kristina Axen-Ohlin kan bara ha en plats i kommunfullmäktige, därmed blir första namn in i övriga valkretsar män. Och, vips så blir den modrata representationen lika gubbig som vanligt.

Vi sörjer våra systrar

Det saknas 200 miljoner kvinnor i världen. Ekot rapporterade i lördags att det enligt FN borde finnas 200 miljoner fler kvinnor idag sett till hur många flickor som föds. Men just eftersom de är födda flickor har de inte fått lika möjligheter att leva som sina manliga bröder.

Det här är den yttersta konsekvensen av könsförtycket. Patriarkalismen i sitt värsta uttyck. Kvinnor har helt enkelt inte samma rätt att leva.

Frågar vi Popova eller Abrahamsson så finns det säkert individuella förklaringar till varje flickas död. Frågar du mig så tolkar jag siffran 200 miljoner döda kvinnor annorlunda.

onsdag, november 09, 2005

Ingen rättighet att sprida homofobi!

Jag tänkte riskera att vara lite besservissrig, också med risken av att göra bort mig då jag inte är jurist, och få klargöra varför människor som försvarar olagliga beteenden med grundlagsfästa rättigheter just nu är helt fel ute.

Det finns relativa och det finns absoluta rättigheter. En relativ rättighet kan inskränkas genom lag, en absolut kan aldrig inskränkas. Yttrandefriheten är relativ, religionsfriheten är absolut. Yttrandefriheten ger oss rättigheten att säga och sprida nästan hur galna budskap som helst. Men det finns några begränsningar som främst framgår av Brottsbalken: 8 § Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.
Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet. Lag (2002:800).


Detta innebär att om jag sprider ett budskap om att homosexuella är sämre människor än andra och därmed bör bekämpas så är detta inte okej.

Men religionsfriheten då? Den var ju absolut. Ja förvisso, men de begränsningar som finns för andra rättigheter gäller även då de utövas i religiösa sammanhang. Det är alltså inte okej att säga att homosexuella är persona non grata bara för att man gör det i kyrkan.

Så när människor hänvisar till yttrandefriheten eller religionsfriheten i fallet Åke Green, och menar att detta ger konservativa präster rätt att säga vad de vill, så är det faktiskt bullshit. Det man kan fråga sig, och som jag antar att målet är fokuserat kring, är huruvida budskapet var menat för spridning eller inte.

Men en gång för alla - Yttrandefriheten är inte absolut. Det är inte okej att säga och skriva vad som helst. Tänk om alla trångsynta människor kunde få in det i sina huvuden, så hade de iallafall inte behövt göra bort sig ännu mer.

Även om de, och säkert många av er som läser det här, tycker att det är jag som gör bort mig nu.

Upprörda hälsningar,

Gabriella

tisdag, november 08, 2005

vi har hört det förut

har vi hört det här förut (fan jag kan inte länka från min jäkla mac, lägger den längst ner)? ingen som någon gång bevistat ett partiföreningsmöte, eller bara fikat med en könsblandad grupp vet att det alldeles för ofta är sant. män pratar och kvinnor lyssnar, och män håller monologer medan kvinnor ställer frågor. männen frågar inte, för de ville inte veta mer, säger dansken som utfört studien. vad synd? så vi ska alltså behöva sitta på alla dessa möten med alla dessa män som håller monologer hela livet? suck. vad ska man göra? och ni män, stämmer detta i era ögon? varför lyssnar ni inte lite mer då, och försöker intressera er för vad andra i omgivningen, män som kvinnor, har att säga?

http://deliveryc.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,723856,00.html

fredag, november 04, 2005

Finn ett fel...

Johan Sjölander har gjort en lista över de bästa blogginläggen under kongressen. Utan att förstöra läsningen så kan väl enkelt konstateras att Rebella rockar :-)

Berit Andnors arbete

Vi kommer att framöver regelbundet kolla med Berit Andnor hur det går med arbetet med att öka mäns uttag av föräldraförsäkringsdagar. Andnor verkar ju se mycket positivt på utsikten att få ett jämställt uttag med hjälp av arbetsmarknadsåtgärder. Därför ser vi med tillförsikt fram emot frukterna av hennes arbete.
Vi har just ställt en fråga på Andnors blogg - surfa in på länken nedan och se vad Andnor svarar.

torsdag, november 03, 2005

Vi reser oss igen

Rebellorna har så som Fågel Fenix rest sig ur askan.
Igår var det aska som gällde. Förtvivlan, vanmakt och bitterhet. Några utav av oss träffades hemma hos mig och pratade av oss. Vi skrev taskiga listor, gjorde småsinta kommentarer om folks intellektuella kapacitet och fördjupade oss i vems fel det var. Det var skönt.

Nu är det dags att resa sig. Rebella reser sig igen, borstar av askan och står starkare än någonsin. Jag tror inte någon utav oss ger mycket för Marita Ulvskogs slutsats i sitt tal i dag: egentligen nådde vi enighet i föräldraförsäkringsfrågan. Nja, inte riktigt kanske. Men en fråga som för bara för fyra år sedan var helt död i partiet är idag så stark att den satte partistyrelsen i gungning. Det har hänt något, folk tänker annorlunda nu.

Därför presenterar Rebella idag sin vita lista; de som i debatten om individualisering av föräldraförsäkring förvånat oss genom positiva instatser vi inte väntat oss.
1. Stockholms arbetarekommun - visst visste vi vad de tyckte men att de skulle lägga ned sådant positivt och engagerat arbete!
2. Anna Sjödin - SSU:s ordförande, som förut för oss varit en osynlig figur, drog ett tungt lass och var strålande orädd i talarstolen.
3. Fackliga gubbar som är för individualiserad föräldraförsäkring - vad kan vi säga annat än att tårarna bränner.
4. Annika Billström - strax efter Göran Perssons självgoda uttalande om att regeringen skiter i kongressen så säger Annika till media att i det fall föräldraförsäkringsdelningen bifalls är det en självklar valfråga: något annat är otänkbart med en så stor reform! Uppstudsighet helt i Rebellas smak.
5. Nisha Besara- modigt att göra ett så tydligt arbete i debatten. Hennes chef var alldeles för tyst, men Nisha var förvånande stark.
6. Maria Augustsson - vi vet att vi har henne (och nummer ett på listan) att tacka för att beslutet inte blev värre än det blev. Tack.
7. Blekinge partidistrikt. Alla dem som smyghåller på fördomar om bönder kom på skam när Blekinge stack ut hakan och tog tydlig ställning i debatten.
8. Nalin Pekgul - vilket jobb hon lagt ner! Det hade vi inte väntat oss.

Vi har vänner. Våra åsikter vinner mark. Hoppet om ett feministiskt samhälle står starkt.

Rost och kärlek- hur var det nu?

Utan att överdriva kan konstateras att veckans studentinsatser inte varit så överväldigande. Allt är som vanligt medias fel: Hade de inte direktsänt från S-kongressen så hade jag läst mycket mer. Men, men- det är ju lätt att skylla sin egen bristande karaktär på andra...

Hur som helst.
Kongressen rör om i känslolivet. Hopp, ilska och frustration har präglat sinnesstämningen under veckan som gått. Det började hoppfullt med könsneutrala äktenskap, tydligt nej till pigavdrag och uppstudsiga kongressombud som gav styrelsen stryk.
Snart förbyttes hoppet till ilska och frustration. Ilska över ett parti som fortfarande är alldeles för konservativt i föräldraförsäkringsfrågan och en bufflig partiledare. Frustration över att inte kunna förändra.

Idag var det så dags för kongressens avslutande. Det är alltid något alldeles speciellt. Ätandes mina fiskpinnar lyssnade jag på avtackningar och partiledarens avslutningsanförande.
Avtackningar gör mig alltid rörd, männsikor som ska försöka säga några ord till tack kan göra det på ett så träffande och vackert sätt.
Sen kommer Perssons avslutning. Håret reser sig på armarna när han talar om hur vi måste göra allt för att få alla i jobb. Det är inte bara en slogan, det finns en vision. Vi kompromissar inte. Alla ska med- så enkelt är det.
Så sjunger kongressen unisont internationalen. Även alla dessa mil borta från Malmö så är känslan i magen densamma. Tillsammans kan vi. Vi fixar det här, och det vi gör är rätt.

Till syvende och sist så är jag hopplöst förälskad.
Visst saknar jag den feministiska analysen och visst finns det mycket att önska vad beträffar den interna demokratin.
Men att kärlek inte rostar sönder, det är jag övertygad om.

onsdag, november 02, 2005

Dagen efter, men det finns hopp...

Någonstans känns det som om partistyrelsen ändå lyckades lura kongressen. När man läser Andnors uttalande "Nu kan föräldrarna med samma flexibilitet som tidigare själva fatta mer jämställda beslut. Det är ett tydligt nej till en ökad kvotering inom befintliga föräldrapenningmånader" så inser man att Andnor och Persson har fått precis som de ville.

Vad vi feminister fick var i alla fall en bra debatt, och en mängd bra argument för att fortsätta driva frågan. Om än möjligen något uppgivet ett par veckor framöver...

I dagens debatt sa Anna Sjödin att kongressen ibland fattar "något otydliga beslut" och hänvisade till gårdagen. Minnet av debatten, partistyrelsens agerande och beslutet kommer att leva kvar. Idag höll LO:s ordförande ett fantastiskt tal och fick kongressens hittills längsta stående ovation. Hon talar om ett arbetsliv för alla och hon talar om jämställdhet. Det finns hopp systrar!

/Gabriella

Renässans för Ny Demokrati

Jag har ofta undrat över vad Ian och Bert egentligen menade med Ny Demokrati. Vad är egentligen en "ny" demokrati? Ifråga om Ian och Bert verkar det bästa svaret ha varit: Ungefär samma demokrati som innan men de som inte är etniskt svenska sedan generationer tillbaka omfattas inte. En ganska tam version kan tyckas. Om det var anledningen till Ny Demokratis korta levnadstid kan säkert diskuteras. Men med ND:s död så försvann även "Ny Demokrati" från den politiska arenan.

Glädjande nog så är det mitt eget parti som äntligen lyfter frågan och ger den Nya Demokratin en politisk innebörd. För att gå grepp om den nya innebörden kan det vara bra att veta hur den gamla demokratin fungerar.
I den gamla demokratin samlas ett antal representanter till kongress för att besluta om politiska frågor. Sedan väljs representanter för att genomföra dessa politiska beslut. Det gör dessa representanter just som representanter för andra, själva håller de kanske inte riktigt med om alla besluten men de inser ändå att de är representanter för en större grupp människor. Detta sätter de ett värde på och genomför därmed i enlighet med vad den större massan tycker.

Denna form av demokrati är rätt gammal. Gammalt är ju per definition dåligt så en uppfräschning var verkligen på sin plats, ett nytänkande inom partiet har gjort premiär, med självaste partiordförande i spetsen.
I Perssons uppfräschade demokrati samlas ett antal ombud till kongress och diskuterar politiska frågor. Sedan väljs representanter att, märk nu skillnaden, genomföra dessa beslut om de själva håller med.
Heureka!

Hoppas verkligen att kulturkrocken mellan traditionalister och nytänkare inte är för stor därnere i Malmö.
Det kan ju säkert öppna för en del besvikelser när de som faktiskt trodde att de åkt som ombud för att fatta beslut om nya viktiga reformer, exempelvis föräldraförsäkringsfrågan, inser att de kunde ha stannat hemma.
Men, men- Malmö är enligt ryktet en trevlig stad. De kan säkert sysselsätta sig.

tisdag, november 01, 2005

Kompromissen suger

men det hade kunna bli ännu mer pinsamt. Partistyrelsens ovilja att göra ett endaste litet dugg fick de i alla fall backa i från. De var tvugna att förflytta sig ett yttepyttigt steg för att gå oss och alla andra som ser det här som vår nu viktigaste jämställdhetsfråga till mötes. Det ska ni som varit där nere och jobbat verkligen vara stolta över.

Sedan måste vi återigen konstatera att föräldraförsäkringsutredningens förslag om en tredelning av 15 månader som helhet är dåligt. Det är ett steg fram och två steg tillbaka.

Vårt arbete i Unga S-kvinnor Rebella krävs mer än någonsin. Upp till kamp rebellor!

Snart är det över

Ja, många av er följer kanske kongressen via Aftonbladets direktbloggare. Men läget är att frågan om föräldraförsäkringen har skickats till redaktionsutskottet.

Det förslag som fanns (från delegationerna) var en skrivning i riktlinjerna om att vi skulle utveckla fler förslag bland annat baserade på föräldraförsäkringsutredningen och knyta en större del av försäkringen till respektive förälder. Sedan yrkade en hel del av de väldigt väldigt många talarna på ett bifall av länets förslag på tredelning. Men såväl motioner som förslag på ändring i riktlinjerna har nu skickats till redaktionsutskottet.

Jag tror inte man kan hoppas på några radikala förslag. Det verkar som att partistyrelsen kan tänka sig att knyta upp sig något mot utredningens förslag, vilket innebär en förlängning och en möjlighet för mammorna att vara hemma 10 månader, vilket vi i Rebella vänder oss mot. När förslaget kommer är oklart. Jag stannar ett tag i kväll men det kan säkert komma imorgon också.

Vad vi kan hoppas på är att redaktionsutskottets förslag förlorar mot tydligare skrivningar. Samtidigt vet jag inte vad jag ska tro när jag ändå läser om partiledarens uttalanden om att försäkringen inte kommer att kvoteras nästa mandatperiod och att kongressen inte styr regeringens arbete. Hm.... okej. På en mycket hög intellektuell nivå kan jag förstå att kongressen inte styr regeringen. Men kongressen styr partiet och det är partiet och inte regeringen som driver, och vinner, valrörelse!!!

Jag är nervös. Jag är jättenervös.

För om inte alltför länge fattar socialdemokraternas partikongress beslut om föräldraförsäkringen. Om den ska individualiseras och delas lika mellan föräldrarna, om den ska tredelas med en del vikt åt vardera förälder eller om den helt enkelt ska fortsätta på samma spår som idag.

Jag har försökt följa debatten så gott det har gått. Först via svt24, till dom slutade sända 18.00 och sedan via telefonrapporter från en vän som får webbTV att fungera bättre än på min dator.

Många har sagt väldigt bra saker... Jag blir fånigt glad när äldre män (gubbar) går upp och hetsigt argumenterar för en individualisering av föräldraförsäkringen för att vi måste få ett jämställt samhälle. Det är himla kul att få alla sina fördomar emotsagda! Men människor har också varit uppe i talarstolen och sagt sådant som att vi inte kan "tvinga" män att vara med sina barn, att det inte alltid "passar" att dela föräldraförsäkringen, och att föräldrarna därför "själva måste få välja".

Vi är ett feministiskt parti. Så står det i alla fall i partiproggrammet som det beslutades om på förra partikongressen. Därför tycker jag det är sorgligt att det inte är fullkomligt självklart för vårt parti att ställa sig för det som troligtvis är den viktigaste jämställdhetsreformen som kan göras just nu. Att det finns uppfattningar om att män som valt att skaffa barn överhuvudtaget kan uppleva det som ett tvång att spendera tid med, och ta hand om, dessa. Att det är okej att välja bort delar av sitt föräldraskap för att det inte passar. Och att man inte tycker att ett system som kategoriskt diskriminerar halva befolkningen bör ändras på.

Men kanske är vårt parti inte bara feministiskt i ord, utan också i handling, och kommer ställa sig bakom en ökad individualisering av föräldraförsäkringen. Kanske är det så att den största delen av vårt parti är feminister, precis som jag, och delar min världsbild i även denna fråga, precis som de gör i frågor om arbetsrätt, skolan eller något annat.

Jag är inte helt säker på vad jag tror, men jag kommer sitta här hemma och hoppas så att jag nästan spricker!!

Stor kram till alla duktiga rebellor på kongressen...

Gastkramande timmar

Jag är nervös. Och nästan gråtfärdig. Inser att det inte riktigt är korrekt att lägga själ och hjärta i ett beslut på det här sättet. Jag tror det återigen handlar om en naivitet. En önskan om att socialdemokraterna skulle gå i bräschen för att skapa ett jämställt och jämlikt samhälle. En önskan om att jag är med i ett parti som ser hur orättvist samhället ser ut idag där kvinnor tar huvudansvaret för hemmet, där männen får huvudansvaret för det offentliga samhället och där barnen får förebilder som reproducerar en syn på könen som härstammar från mycket förr i tiden. Jag önskar att mitt parti, världens bästa parti som en partivän brukar säga, verkligen ville göra allt för att förändra detta.

Världens bästa parti verkar vilja detta, iallafall säger man så, men man vill kämpa för att orättvisorna försvinner PÅ SIKT. Varför ska vi vänta tills på sikt? Varför kan vi inte se att förhoppningen om att papporna skulle inse att de har rätt till minst ett halvt års ledighet med sina barn inte når fram. Det här behöver ändras NU. Vi kommer inte att få ett jämställt samhälle bara för att vi fattar det här beslutet. Men vi kommer att komma så mycket närmre.

Läget? Som Josefin skrev så verkar inte partistyrelsen vika sig en tum. SSU har kallat till möte med delegationerna för att försöka nå en kompromiss. Över 50 talare har satt upp sig på talarlistan. Rebella och Avantegarde delar ut flygblad om tio minuter när lunchen är slut (de är upphittade och vi har också tryckt fler). Och vi hoppas. Vi hoppas på glädjetårar ikväll. Inte tvärtom.

Avslutningsvis, Rebellas motion om att barnavårdscentral ska kallas föräldracentral lyftes både av Stockholmsdelegationen och av Västernorrlands partidistrikt. Men föredragande menar att även om man stödjer intentionen så heter det vård/familj/hälso -central eller andra olika saker runt om i landet och man ville inte ta något centralt beslut. Kongressen avslog motionen. Motionen om genusvetenskap i alla utbildningar togs inte upp. Jag tror att den ansågs vara besvarad och Stockholmsdelegationen hade troligen föga förväntningar på att den skulle gå igenom.

Kolla gärna aip.nu och läs om pappanätverket bland annat!

KRAM på er, det känns bra att veta att ni sitter där i huvudstaden och iaf har lite samma känsla som jag just nu!

måndag, oktober 31, 2005

Inga pigavdrag

Från kongressens tredje dag kan jag rapportera att partiet tydligt tagit ställning mot införandet av subventioner av hushållsnära tjänster. Debatten inleddes med att Kalmar partidistrikt yrkade avslag på motionen och bifall på sin egen om "införande av avdragsmöjlighet i deklarationen för så kallade hushållsnära tjänster", för att, som de skriver, "göra livet lättare för oss alla". Men Teres Lindberg tog över och höll ett brandtal till försvar för Stockholms Arbetarkommuns motion, som också bifallits av partistyrelsen. Roger Mogert var förbluffad över att det ens fanns partikamrater som vill ta pengar (från annan viktig verksamhet) för att stödja de grupper i samhället som har det bäst. Och kongressens stora majoritet för Stockholms motion visar väl att så många av dem finns det trots allt inte. Eller så vågade de inte gå emot finansministern som menade att detta var "dyrt, ineffektivt och fördelningspolitiskt tveksamt" Den ni!

Förövrigt kan jag berätta att det av någon anledning alltid är kö till herrarnas men inte damernas. Herrar i kö utanför toaletten ser något bortkomna och ovana ut! Om Malmö Mässan har halverat antalet herrtoaletter i relation till damtoaletterna eller om det är någon annan sorts jämställdhetstanke bakom framgår inte. Däremot har jag sett att det på vissa ställen finns damtoaletter och sedan herr-och damtoaletter..... Nåväl. Lustigt är det.

Stämningen är god tycker jag, bra presidium och besluten verkar vara bra förankrade. Däremot tror jag att ni som på avstånd kan läsa pressmeddelanden, protokoll och bloggar säkert vet mer än vi som är på plats. Vi har fullt upp med att äta gratisgodis och mäta vårt BMI i Apotekets monter.

Precis som det står i media så ryktas det om någon kompromiss om föräldraförsäkringen men vad är ännu inte klart. Nalin har tappat rösten och Andnor har jag inte sett till.

Idag har det pratats arbetsmarknad och arbetsliv. Kongressen har antagit bra riktlinjer om rätt till heltid, om motverkandet av löneskillnader, om att ta bort undantagen av LAS för bemanningsföretag och jag tror också att Jens Lundbergs motion om förbud mot ensamarbete gick igenom. Däremot fanns yrkanden om socialdemokraters särskilda ansvar som offentliga arbetsgivare för att motverka löneskillnader mellan könen men dessa avslogs av kongressen.


Nu är det skolpolitik, och jag ska särkskilt bevaka debatten om religiösa friskolor. Imorgon delar vi ut flygblad från Rebella och Avantegarde. Och vi fortsätter att hålla tummarna!

//Gabriella

söndag, oktober 30, 2005

Ett könsneutralt beslut

Den socialdemokratiska kongressen har idag beslutat att införa könsneutrala äktenskap. Efter en lång debatt där samtliga yrkade för bifall av motioner rörande detta så beslutade partistyrelsen sig för att bifalla motionerna.

Partistyrelsen menade i sitt ursprungliga utlåtande att "Innan en sådan könsneutral äktenskapslagstiftning kan införas måste formerna för detta ingående utredas". Ombud efter ombud betonade vikten av att partiet fattar principella beslut och att det är kongressen som pekar ut vägen så att regeringen vet hur de kan gå vidare när de får betänkanden. Dessutom kan det vara bra att ha principiella beslut om det är så att vårt parti inte själva tar emot utredningen....

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg just detta. Att kongressen beslutar. Att partiet vill och tycker. Och det var otroligt härligt när partistyrelsen ändrade sig till bifall och applåderna rungade. Vi är ett modernt parti. Vi arbetar mot förtryck och för rättvisa. På område efter område jämnar vi ut ojämlikheter mellan människor.

Vi har idag två lagstiftningar för älskande människor som vill befästa sin kärlek, (eller för de som av någon annan anledning vill ingå denna juridiska samlevnadsform) En för heterosexuella. De blir gifta. Och en för homosexuella. De blir partnerskapta. Vi har olika lagstifning för olika slags människor, något som självklart lätt kan leda till förtryck och diskriminering.

Men nu har vi i socialdemokraterna satt ner foten. Vi ska inte skilja på kärlek och kärlek.
Dagens beslut är bara så rätt. Och som något ombud sa, "det känns egentligen onödigt att argumentera för något så självklart". Men ändå vet vi att beslutet är kontroversiellt och jag misstänker att pressmeddelarskrivarnas tangentbord går varma.

Vad gäller föräldraförsäkringen kan jag tyvärr inte ge några förhandsbud. Jag vågar inte ens fråga hur förhandlingarna går. Men en sak är säker, detta är kongressens hetaste fråga!

/eder utsände, Gabriella, på SAP kongress 2005

tisdag, oktober 25, 2005

Sexualiseringen av det offentliga rummet

Jag är så himla trött. Trött på alla sexiga (?), halvnakna, magra kvinnor med jättebröst som tävlar om vem som kan se kåtast ut. Man är ju så van vid dessa bilder, så när man tar ett steg tillbaka och verkligen betraktar sin omgivning så får man en chock. Så är det åtminstone för mig.

Häromdagen såg jag videon till ”Sugarbabes” nya video. Vet inte hur gamla tjejerna är, men de ser ut att vara i tjugoårsåldern. Det tjejerna gör under hela tiden är att de står och åmar sig och juckar, antingen rakt ut i tomma luften, eller mot en kille. Att de inte känner varandra, dessa tjejer och killar framgår ganska tydligt, men det verkar inte göra så mycket. Killarna blir inte det minsta tveksamma eller rädda över att bli sexuellt antastade av en okänd tjej, inte ens förvånade. De förstår direkt att det ska hånglas.

Tänk vilken märklig bild videos (och annat) förmedlar. Vi tjejer går runt och bara väntar på att få hångla med någon och om det inte finns en man till hands putar med våra målade läppar, slänger med håret, tar oss själva på våra bröst och juckar med våra höfter. Eller så kanske vi städar våra stora hus med ett stort leende på våra läppar och lockar in barnen med godis när vi är färdiga. Dessa bilder finns överallt, det går inte att värja sig.

Personligen tror jag att vi underskattar betydelsen av sexualiseringen av det offentliga rummet. Både när det gäller hur mycket det påverkar kvinnors självbild, men också hur mäns uppfattning av kvinnor. Något annat vi ofta glömmer att diskutera är vad detta gör med mäns självbild och hur de ser på vad som förväntas av en man.
Med medias rapportering kring våldtäkter, mäns våld mot kvinnor, ”big-brother-tjejer” och feminister som galna lesbianer så kan man ju fråga sig hur jämställdheten ska kunna ta ett steg framåt? Sexualiseringen av det offentliga rummet har uppmärksammats bland annat av Göran Persson, så jag hoppas på att det kommer till exempel lagförslag som verkligen skulle göra skillnad. Personligen tror jag dock att den största skillnaden skulle komma utav att vi börjar använda vår konsumentmakt. För det är ju så, att det enda som betyder något för dessa företag, är den vinst som de gör. Frågan är bara hur vi får med oss alla andra på tåget?

måndag, oktober 17, 2005

Har du barn, Elfride?

Har just varit på ett jättebra seminarium på ABF, som en introduktion till att läsa Elfride Jelinek. Det är något jag vill rekommendera alla att göra. Lite för att det kan riskera att bli livsomvälvande, som DN:s kritiker skrev häromdagen, men mest för att det är fundamentalt för att förstå hur vårt samhälle ser ut. Jelinek skruvar klass- och särskilt könsförtrycket till sin spets, när inget annat finns kvar mellan människorna än herre-slav-relationen, där man äter och förtär varandra. Det är hårresande, ångestframkallande och ger ibland andnöd. Man vill aldrig mer ligga med en man efter att ha läst Lust. Sen ändrar man sig, men man har förstått nåt mer.

Lite av behållningen var förstås att en av mina älsklingar var där. Horace Engdal är en av Sveriges mest elitistiska människor. Det brukar jag i vanliga fall finna otroligt bortstötande, men icke i detta fall. Han inleder med att, efter att seminariets två övriga deltagare fått ge sin syn på Jelineks författarskap fundersamt säga: "Ja, klart är ju att man kan ha många olika uppfattningar om Jelinek, såväl höga som låga." Sen gav han sig in i sin egen analys. Grejen är att jag tror inte han själv uppfattar hur det låter. Jag må ha gått på honom, men jag tror han är god… Flera bevingade ord: "Tro inte att Frau Jelinek ska lösa era äktenskapsproblem." Och: "Vissa har försökt läsa Lust som en pornografisk skildring. De sitter nog där fortfarande. Jag avundas dem inte." Han sa flera andra helt klockrena grejer, och det är det jag älskar honom för. Även om man kan skratta åt nobelpristagarmotiveringarna, alltid så målande att man undrar om de betyder nåt.

Men det jag egentligen tänkte berätta var det roliga som hände när seminariet nästan var slut. Som alltid är det fantastiskt med frågestunderna på ABF, när publiken får ställa frågor. En höjdpunkt. Vad som nu inträffar är att en liten man, eventuellt med tysk brytning, sätt gärna till ett tyskt "r" och "u" med prickar i följande citat, ställer sig upp. Mannen säger: "Jag tycker mig skönja en viss frustration hos Elfride Jelinek, i det ni säger om hennes författarskap. Säg mig: Har hon egentligen fött barn?" Det blir dödstyst. En kvinna i närheten av mig börjar skratta hysteriskt. Vänner av ordning vänder sig om och ser lite irriterat på henne. Jag ler och tittar ner i mitt knä, och känner mig en kort stund i telepatisk direktkontakt med författarinnan. Jelinek hade inte haft några problem alls med att tolka den här situationen. Var så säkra…

tisdag, oktober 11, 2005

Populis(m)!

I arla morgonstund, sömndrucken och ganska trögstartad möts jag av en liten dam vid Zinkens tunnelbanestation. Hon delar ut små blåa häften med guldgula hjärtan...

"Tre frågor som ligger oss varmt om hjärtat" heter moderaternas lilla flirthäfte. Fina bilder på Reinfeldt i inbjudande och engagerade poser. Han är glad när han pratar om arbete och skola, men ser arg och sammanbiten ut när han pratar om brott och fusk.

Det är alltså fler jobb, bättre skola och vård och ett tryggare samhälle som ligger moderaterna varmt om hjärtat. Någon där emot? Men broshyrens huvudbudskap finns i brödtexterna. Fler jobb handlar om att det ska vara "mer lönsamt att arbeta än att leva på bidrag", bättre skola och vård handlar om att "strama åt bidragen och kunna satsa på en rad viktiga områden och uppnå riktig välfärd i Sverige", ett tryggare samhälle får vi genom att strama åt bidragssystemen och på så sätt kunna hjälpa de som verkligen behöver samhällets stöd" (mina kursiveringar).

Kära vänner. Det Sverige som moderaterna säger sig älska är alltså ett Sverige de ska skapa. För det kan ju knappast vara det Sverige som enligt dem inte har en riktig välfärd, och där stöden tydligen inte går till de som behöver dem. Ett Sverige där några gör rätt för sig men de allra flesta fuskar. För det är Reinfeldts budskap.

Så otroligt populistiskt att jag mår illa.

Och nej, självklart står det ingenting om jämställdhet eller jämlikhet. Och det är för att detta inte är, inte någonsin har varit och inte kommer att bli målen för den moderata politiken. Jag hoppas bara att det Sverige som jag älskar kommer ihåg detta den 17 september nästa år.

lördag, oktober 01, 2005

Oj

Helen Chadwick på Liljevalchs. Fan så bra. Mycket kropp. Hon visar sin egen kropp, använder den som konstnärligt objekt, och den är förvirrande manlig, men samtidigt kvinnlig, otroligt snygg. se utställningen! någon kritiker sa nånstans att vissa feminister kritiserade hennes nakenbilder men att chadwick försökte komma undan den manliga betraktarens blick. förstod inte helt hur, men tycker det är cool att göra konst med sin egen kropp (inom vissa gränser). men man kan fundera på vad i detta som inte är porr. men hon är inte passiv, förstås, men hon tittar inte in i kameran, hon blir ett objekt. men på vissa bilder betraktar hon sig själv. och hon är aldrig underlägsen, bara stolt. jag gillar.

mycket kultur den här veckan. rebella rekommenderar även Elektras bröder. Tät, välspelad pjäs om unga killar och hedersproblematik. bra att den görs. bra att den spelas så bra. hoppas den går hem hos kidsen, när vi var där var det lite medelålders, men så kostade ju biljetterna 150 spänn också. i vanliga fall spelar de ute på skolor. och då kan man föreställa sig att det är lite mer drag i de delar som var interatkiva. En modig tjej fick gå upp och spela en hel scen där en kille ska hjälpa sin syster att berätta för föräldrarna att hon har en pojkvän. Problemet blev mer förståeligt, man fattar att det kanske inte är så enkelt.

hanna rekommenderar även Manderlay (spelar på alla dina fördomar) och Kafka - mest pga snygg huvudrollsinnehavare, fast även grym text. Nu blev det mindre feministiskt, förstås...jaja, sånt händer.

tisdag, september 20, 2005

Huvudlöst polemiserande om prostitution!

Har länge haft ett lite gott öga till Manne Forssberg, efter att ha läst hans bok Kukbruk, och blivit förtrjust. Vissa av mina klokare vänner har hela tiden hävdat att han är en bluff, men jag har en tendens att gå på de där velourmännen, vilket kan ge hårda uppvaknanden ibland. Nu har han i alla fall skirvit tre debattartiklar i Expressen där han gör upp med den "socialdemokratiska statfeminismen". Elakt och verbalt anklagar han oss för att vara "akademikerkvinnor bosatta på Södermalm eller Österlen, med Gudrun Sjödénkläder och gotländskt silversmide runt halsen" (eller de som har definitionsprivilegiet. Dit kan vi nog tyvärr inte räkna oss...Och jag får bara två rätt, så jag har nog inget definitionsprivilegium alls...).

I de första två artiklarna behandlas "sexualiseringen av det offentliga rummet", och porren. Jag tycker nog faktiskt också att regeringskansliet måste lägga ner det där nu, det börjar mest bli pinsamt. DÄremot är jag inte riktigt säker på att sexualiseringen inte är ett problem. jag tycker i alla fall att den förtjänar att diskuteras vidare. Och jag tycker definitivt att Manne gör det för lätt för sig när han skriver att "Äkta feminister bejakar porren". Äkta feminister bejakar sex, men mellan jämställda parter. Sen om det sker i missionären eller inte, som han lite raljerande skriver, det lägger jag mig faktiskt inte i.

"Många missar att porr är filmade fantasier som speglar det samhället vi lever i." skriver Manne. Ja, och detta samhälle är inte jämställt. Hur kan du då hävda att den inte speglar det förtryck som finns i samhället (jag sa inte att den automatiskt gör det, men anför gärna lite bevis för motsatsen, eller som någon sagt tidigare på denna blog - kom med lite ordentliga Dworkin-argument istället om hur män kommunicerar med män genom kvinnors kroppar i porr - (eller bemöt hennes argument i ditt fall))

I övrigt håller jag fullständigt med om att killar sexualitet bör problematiseras mer, och att män inte ska ses som maskiner som bara vill knulla jämt. Och att kvinnor ges en för snäv sexualitet. Jag är dock mycket skeptisk till att mer porr skulle vara rätt väg att gå för att berätta för unga tjejer att det är ok att vara kåt.

Men det är den tredje i raden av artiklarna som gör mig urförbannad! Under rubriken "Sluta förfölj prostituerade" kommer en lång svada om hur dålid den svenska sexköpslagen är. Det finns det olika åsikter om, och jag tror verkligen inte man ska avfärda den rakt av. Till exempel intervjuade en vän till mig i våras en ansvarig på polisens prostitutionsrotel (eller vad det nu kan heta - men de som jobbar med frågorna) som sade att man i Oslo har runt 10 000 fall av trafficking varje år, medan Stockholm har ca 500. Det finns helt enkelt en mindre marknad här, resonerade han.

Det finns siffror som kan stödja både Mannes och min position här, men att som han gör totalt dissa sexköplagen tycker jag är urkorkat. Dessutom är det knappast så att det är de prostituerade som förföljs. Det är nämligen inte förbjudet att sälja sex, utan att köpa. För ett praktexempel på moralism i modern tid tycker jag att Manne Forssberg ska besöka Frankrike, där man så sent som 2003 förbjöd prostituerade att sälja sex, och därtill att klä sig utmanande (svårdefinierat? inte för monsiuer Sakozy som var inrikesminister vid tillfället). Vad den svenska lagen gör är att definiera torskarna som problemet. Det är inte ok att köpa en annan persons kropp för sexuellt bruk. Så enkelt är det. Den svenska sexköpslagen är unik, radikal, och visst fasen ska Jens Orback exportera den!

Manne berättar även att "det är svårt att definiera vad som är ett fritt val". Men sedan säger han ett flertal gånger att de kvinnor som prostituerar sig gör detta för att de vill det. På samma sätt som han inte kan bevisa det, kan jag inte bevisa att de inte vill det. Men jag vill gärna att han svarar på varför det i så fall är så ytterst få vlutbildade kvinnor och män ur överklassen som "väljer" att sälja lite sex, och istället är de kvinnor och män som står längst ner på den samhälleliga stegen som gör detta yrkesval.

Många obesvarade frågor, Manne. Skriv en bok till istället för tedentiösa debattartiklar i Expressen. Det var du bra mycket bättre på!

måndag, september 19, 2005

Vill män ha jämställdhet?

Hetaste diskussionen just nu verkar vara jämställdhetens och feminismens vara eller icke-vara. Jag har under helgens festligheter gång på gång hamnat i försvarsposition. Jag har försvarat allt från individuell föräldraförsäkring till feminism till Feministiskt initiativ och Tina Rosenberg. Framförallt har detta skett i diskussioner med män.

Det är helt uppenbart att jämställdhet mer och mer framställt som något radikalt, och framförallt som något vi kan välja eller inte välja. Inte som något vi alla har ett intresse av att sträva mot. Vatten på min kvarn om mäns ointresse får jag av den hedervärda tidningen Aftonbladets statistiskt säkerställda undersökning (nåja, jag vet...) om viktigaste valfrågorna uppdelat på kön.

http://www.aftonbladet.se/vss/val2006/story/0,2789,699945,00.html


Lägre bensinskatt och högre krav på livsmedelns kvalitet är mycket viktigare än lika lön för lika arbete. Så vet vi det.

Men jag kanske ska vara glad över att grabbarna i alla fall sätter sin fot i livsmedelsaffären.

/Gabriella

torsdag, september 15, 2005

Ett steg fram och två steg tillbaka

Nu har äntligen föräldraförsäkringsutredningen kommit med sina förslag. Det känns verkligen som en kalldusch, även om det mesta var känt sedan tidigare. Visst är det fint med fler pappamånader men när de införs genom en förlängning blir det ingen som helst skillnad. Det är snarare ett bakslag för jämställdheten när föräldraförsäkringen blir mer och mer lik ett vårdnadsbidrag.

Vi i Unga s-kvinnor Rebella har flera gånger slagit fast att en förlängning är en helt felaktig prioritering. Höjning till 90 procent och höjda tak är betydligt viktigare. När detta är gjort finns det också flera andra åtgärder som känns mer angelägna en dyr förlängning. Satsningar på förskolan är ett område som vi hellre lägger pengarna på.

Den stora missen är dock att föräldraskapet fortfarande ses som något kollektivt och överskrivningsbart. Barn har rätt till en nära relation med båda sina föräldrar. Det kräver ett individuellt föräldraansvar och en individuell föräldraförsäkring.

måndag, september 12, 2005

Arbetsrätten inte alltid av godo, eller?

Anna Thoursie, sekreterare i regeringens föräldraförsäkringsutredning, kritiserar idag på DN-debatt utredningens förslag till hur föräldraförsäkringen ska fördelas.
Thoursie vill ha en betydligt större kvotering av försäkringen och helst en total kvotering - det vill säga ett lika uttag mellan mammor och pappor.
Det som jag ser som en framförallt viktig poäng av Anna är att hon inte ser förstärkning av arbetsrätten som en självklar jämställdhetsåtgärd. Denna förstärkning (jag utgår från att hon framförallt menar lagfstiftning om rätten till heltid) kan istället bli kvinnor till ytterligare nackdel på arbetsmarknaden.
Thoursies resonemang bygger på att arbetsgivare är rationella och inte gillar frånvaro från arbetet. Det skeva uttaget av föräldraförsäkringen gör att kvinnor i fertil ålder är en riskgrupp för alla arbetsgivare. Om kvinnor dessutom får ett starkare anställningsskydd kommer deras riskfaktor i arbetsgivarens ögon att öka.
Detta resonemang är en kritik av de som hävdar att vi måste prioritera en stärkning av kvinnors position på arbetsmarknaden innan vi förändrar föräldraförsäkringen.
Om Annas tes stämmer så är snarare ett jämnt uttag av föräldraförsäkringen en nyckel för att kunna stärka kvinnors position- motsatt väg blir istället en ytterligare försvagning.

fredag, september 09, 2005

Högerregering med feminstisk inriktning? Knappast, Schyman..

Gudrun Schyman skriver på torsdagens DN-debatt att hon hellre ser en högerregering med feministisk politik än en vänsterregering förutan. Med denna retorik försöker Schyman sudda bort sin egen och FI:s vänsterstämpel.
Jag ser FI som ett bra komplement i svensk politik. Det saknas helt klart en feministisk analys på den politiska dagordningen som FI med sin blotta existens kan provocera fram, men med Schymans naiva inställning till högern och feminsimen blir jag mycket mera tveksam.
FI:s feministiska analys är i sig en vänsteranalys, om man tittar på några av FI:s "paradkrav" och sätter de i relation till de borgerliga partierna så bevisas den tesen med lätthet.

6-timmars arbetsdag:
Moderaterna, som av tradition reagerar ryggradsmässigt mot förstärkningar av de arbetsrättsliga lagarna, har länge drivit frågan om "större flexibilitet" i arbetstidslagen. Att reglera arbetstiden ännu hårdare kommer moderaterna aldrig att gå med på.

Kvotera föräldraförsäkringen:
Inget av de borgerliga partierna kommer att köpa detta krav. Kd vill ha vårdnadsbidrag istället, Moderater vill ha en blandning av befintlig försäkring, dock kraftigt förkortad och med sämre ersättning, och vårdnadsbidrag.

Skrota äktenskapslagstiftningen:
Fp borde rent ideologiskt vara villiga till en sådan reform. Men å andra sidan kommer Kd och de mer konservativt sinnade moderaterna att sparka bakut. Familjen är den grundläggande enheten för den konservativa ideologin- om Fp medverkar till en skrotning av äktenskapslagen så har de slagit en oförlåtlig split i den borgerliga alliansen, förmodligen inser de själva hur otaktiskt det vore.

Ovanstående pekar på orimligheten i Schymans resonemang om en feministiskt inriktad högerregering. Ingen av FI:s paradfrågor kommer att få gehör i ett borgerligt sammanhang. Att ens tro att det skulle vara möjligt med en högerregering med FI som vågmästare är befängt.
Gudrun Schyman borde veta bättre än så. Hon borde också veta att en högerregering inte kommer att minska patriarkatets makt- snarare kommer kvinnors ekonomiska, sociala och kulturella underordning att bli ännu större med en borgerlig regering.

Gubbigt - eller bara överspänt?

Jag intervjuade en man häromdagen. 45-50-årsåldern om jag får gissa. Ganska trevlig. Här är ett litet utdrag.
Han: Vilka bra frågor du ställde nu, tyckte jag.
Hanna: Vad trevligt.
Han: Har du jobbat länge på [tidningen]?
Hanna: (skrattar) Nej, det är min tredje vecka.
Han: Jag tänkte nog det[!!] Men jag tycker i alla fall att du har varit väldigt duktig (sic) med det här jobbet.

Que? Vad betyder detta? Jag tror faktiskt att han tyckte att jag ställde några bra frågor - även om ganska många var av karaktären "jag förstår inte det här konstiga begreppet, men betyder det att..."
Kan det alltså vara så att: nyare journalister ställer dummare frågor, vilket han tyckte var bra, och andra bara låtsas som om de förstår eftersom de inte orkar? Först tänkte jag så. Men ordet duktig känns otroligt nedlåtande, och klapp-på-huvudet-från-den-kunnige-experten. Hade han sagt det till en kaxig kille i min ålder? Eller? är jag bara överkänslig?

Perspektiv på Generaldirektörer

Diskussionen om utnämningen av generaldirektörer är återigen het. Men som vanligt har medierna så bråttom om att få bästa bilden på Persson - gärna en där han framstår som enväldig härskare - att de glömmer mer kvalificerade analyser, ur exempelvis ett jämställdhetsperspektiv.

Bollen är i luften och smashen hade varit enkel. Men ingenstans ser jag någon som tagit tillfället i akt att påpeka att regeringen 1995 satte som mål att könssammansättningen i gruppen generaldirektörer ska vara 50-50. Och med tanke på att det i dag är ungefär en tredjedel av generaldirektörerna som är kvinnor så borde varje ny utnämning vara en kvinna om målet ska uppnås.

Men icke sa nicke. Patriarkatet härskar vidare.

onsdag, september 07, 2005

Hirsi Ali och hedersvåld

Det har visserligen gått en vecka, men nu har även jag hunnit läsa lite om den holländske liberala politikern Ayaan Hirsi Ali, som varit på besök i Sverige för att ta emot folkpartiets demokratipris. Hirsi Ali är intressant på flera sätt. Läs Marcus Haraldssons utmärkta intervju med henne i SvD här och läs en ganska klok Expressenledare (som dock kommer till fel slutsats) här.
Med tanke på att Rebella under våren och hösten studerar hedersvåld, tycker jag att det finns flera intressanta reflektioner att göra om detta.
I Expressen har folkpartiets Nyamko Sabuni skrivit att religiösa friskolor borde förbjudas, bland annat för att de riskerar att bli den "naturliga rekryteringsbasen för framtida självmordsbombare". Hon driver även ett slöjförbud för flickor under 15 år.
Expressens ledare tar upp detta och varnar folkpartiet för att göra som sina systerpartier i Holland och Danmark, som står för vad de kallar en "sluta dalta med islam"-liberalism. Deras slutsatser är att


>>Sverige bör självfallet även i fortsättningen ha plats för religiösa friskolor, slöjor och andra religiösa uttryck som inte går ut över någon annans rihet. Däremot bör staten skydda och stå upp för dem som önskar bryta sig ur en gemenskap och visa nolltolerans mot hot eller våld mot sådana personer.Där någonstans bör toleransens gräns dras mot intoleransen.<<


Detta diskuterade vi en hel del under Rebellas studiehelg för två veckor sedan, då vi tillbringade två dagar på Rösjön och bland annat hade inbjudna gäster som diskuterade hedersvåld med oss. Något av det viktigaste att fokusera på, ansåg vi, är att hjälpa även de flickor som inte har till exempel Fadime Sahindals mod att göra uppror mot sina förtryckande släktingar. De som finner sig i att bli kontrollerade och som inte har möjlighet att bryta sig loss. Här var en mycket viktig poäng att segregation och utanförskap gör livet svårare både för flickorna och för deras manliga släktingar, som i brist på annat att kontrollera, väljer att utöva sin makt över de han kan. Därför blir min självklara slutsats att religiösa friskolor inte bör tillåtas. Sverige måste erbjuda en religiöst neutral undervisning - det är en rättighet för alla barn, och handlar inte om tolerans eller intolerans. (Därmed inte sagt att eleverna ska vara religiöst neutrala, som vissa i den urkorkade franska slöjdebatten. Jag vill inte förespråka något slöjförbud.) Detta är en viktig åtgärd för att häva segregationen - det finns naturligtvis fler, som vi är i trängande behov av.

Vi diskuterade också livligt under vår helg den debatt som blossade upp i samband med att Rahmi Sahindal mördade sin dotter Fadime, om huruvida orsakerna till brottet står att finna i den kurdiska kulturen (eller i någon mellanösternsk/islamsk kultur, som inte är kalrt definierad). I den här debatten händer det att man bli anklagad för att vara rasist om man hävdar att kultur har något med saken att göra. Vi diskuterade om det kunde vara värt att bli kallad rasist för att gå ut och hjälpa de tjejer som behöver vårt och samhällets stöd i sin frigörelsekamp från förtryckande familjerelationer.

Jag tycker inte att man ska behöva bli kallad rasist om man säger att kurdisk kultur har något att göra med brott som mordet på Fadime eller Pela Atroshi. Jag tycker att man på ett sakligt sätt kan argumentera för att det finns inslag i deras fäders kultur som gör att deras typ av kvinnoförtryck ser annorlunda ut än det gängse svenska. (Och jag tycker inte man ska använda uttrycket "flickor i patriarkala familjer" för att beskriva de vi är ute efter att hjälpa. Som om det fanns så mycket annat än patriarkala familjer i världen - med vissa undantag, säkerligen, men det är nog norm här i Sverige med.)

Vissa karakteristika finns för vad man kallar hedersvåld. Det begås av en närstående man, dock inte alltid en partner - som väl är det vanligaste, när kvinnor i Sverige misshandlas till döds - utan snarare av pappa, bror, kusin, farbror eller farfar. Inte sällan är det fler män i släkten som deltar i planerna, och det ger poäng i den manliga gemenskapen att genomföra brottet (väldigt sällan skulle en svensk man få cred för att han slår sin fru). Däremot är det överallt fråga om att kontrollera kvinnor, och där kvinnans sexualitet blir något som angår fler än henne själv. Jag tycker inte att man ska behöva bli kallad rasist för att ha påpekat att det finns kulturella skillnader i kvinnoförtrycket.

Däremot, får jag svårt för Ayaan Hirsi Ali - med all respekt för vad hon blivit utsatt för när hon blivit tvångsbortgift och så vidare - när hon säger att "muslimska samhällen är mentalt och materiellt efterblivna och att samhällen i väst visar den muslimska kulturen alltför stor respekt." Det tycker jag är att spela på främlingsfientlighet - om inte att öppet kasta sig i dess famn - och säga att alla problem finns i kulturen i mellanöstern, medan i västerlandet är allt bara fint. Så är det inte - även om jag tycker att det vore att förringa minst hundra års kvinnokamp om vi inte sa att vi trots allt har kommit längre i norra Europa, och på många punkter kan kalla oss världens mest jämställda. Att hon hotas till livet av islamister ger henne faktiskt inte rätt att på detta sätt dra hela den muslimska kulturen över en kam. Fast jag tycker att det finns en poäng i Sandra Raymans kolumn i DN som slår fast att det som är bra med Hirsi Ali är att hennes fokus alltid är på kvinnorna. Det ska det vara. Fast jag tycker inte att det är stringent och klokt, som Rayman hävdar, att säga sådana saker om islam. Det går att förstå om det är upprördhet, men det bör inte gälla som genomtänkt analys.

Fokus på kvinnorna - där får hon rätt. Kultur en del - men stigmatisera därmed inte alla. Men detta jämställdhetsproblem behöver speciella resurser, och på något sätt måste man också komma åt de flickor som inte hamnar hos polis eller socialtjänst. Jag tror att de bland annat stavas slopade religiösa friskolor, och att bygga bort segregationen. Jag tror också att vi måste ha en mångkulturell feminism, som ser till både vad vi alla har gemensamt, och till det som skiljer de olika förtrycken åt. Vad gör socialdemokraterna i denna fråga? Rebella undrar och funderar vidare under hösten.

ps. de flesta åsikter i det här inlägget är mina, och inte nödvändigtvis klubbens. ds

söndag, september 04, 2005

Bara en kort kommentar: inte mycket diskussioner om jämställdhet! Det bekräftar bara det vi redan vet, Rebella behövs mer än någonsin. Det enda jag hörde om familjepolitik (som det så fint heter) var Göran Hägglund som tjatade om att föräldrar ska få bestämma själva. Och vi vet ju att det inte innebär någon individualiserad föräldraförsäkring...

Hoppas verkligen att det blir mer diskussioner om mäns våld mot kvinnor, kvinnors ohälsa och andra frågor som måste lyftas.

tisdag, augusti 30, 2005

Världens mest radikalfeministiska parti

kan man i alla fall inte anklaga SAP för att vara.

Igår fick vi veta att partistyrelsen säger nej till att gå mot en mer ökad individualisering av föräldraförsäkringen. Att en helt individualiserad försäkring inte är aktuellt har den naiva jämställdhetskämpen tidigt fått inse.

Jag hoppas att partistyrelsen förväntar sig ett nederlag i den här frågan på kongressen i höst. Annars vet jag inte vad jag ska tro. Hur tror de att det känns för alla oss kvinnor och män, mer kvinnor än män, unga som gamla, mer unga än gamla som har sett detta som den nästa stora jämställdhetsreformen. Hur ska man kunna vara aktiv i ett parti som uppenbarligen tycker det är okej att staten subventionerar ett fortsatt icke jämställt förhållande mellan könen?

lördag, augusti 27, 2005

S och vårdnadsbidrag

Idag på DN debatt skriver Ylva Johansson om de satsningar som sker i budgeten vad gäller äldreomsorgen. Bland annat presenteras satsning på kompetenshöjning hos personalen, vilket naturligtvis är jättebra.
Däremot är jag tveksam inför den fyrdubbling av pengar som ska läggas till "vård av anhörig". Det är ingen nyhet att kvinnor idag tar större ansvar för det obetalda arbetet. I detta arbete nämner vi sällan vården av anhöriga. Kvinnor tar inte bara ett större ansvar för det gemensamma hemmet och barnen, utan även för vården av de egna föräldrarna OCH svärförldrarna.
Detta faktum är ett stort problem för jämställdheten.
Men - är lösningen verkligen att ge mer pengar till de som vårdar anhöriga? Är det inte till en bättre, och mer generös, hemtjänst som dessa pengar borde gå?
Att ge ett ekonomiskt stöd till de som vårdar förändrar ju inte på något sätt grundproblemet, utan ter sig snarare som de förslag om vårdnadsbidrag som socialdemokratin annars motarbetar när de kommer från annat håll.
Det sägs att alla regeringens förslag ska genomgå en könsanalys - har det verkligen gjorts i det här förslaget?

onsdag, augusti 24, 2005

FIasko? Knappast

Ja Ebba Witt-Brattström har lämnat FI:s styrelse. Och det kanske var synd. Men att kalla utvecklingen i partiet för fiasko som vissa kvällstidningar väljer att göra tycker jag är otroligt arrogant. Det är lätt att som medlem i ett folkrörelseparti med hundraårig historia ifrågasätta deras trovärdighet utifrån det faktum att de ännu inte presenterat speciellt mycket konkret politik. Men det kommer kanske? Varför inte uppmuntra nya partier och glädjas över att den politiska debatten breddas. Precis som det är härligt med en borgerlighet som äntligen försöker diskutera praktiskt politik så är det väl en utmaning för socialdemokraterna att få diskutera feminism och jämställdhetsfrågor.

Ursula Berge en bra och insiktsfull debattartikel i dagens Aftonblad. Hon har helt rätt i att de etablerade partierna måste ta kvinnor på allvar, kvinnor har som bekant också rösträtt. Därför hoppas jag också att hon har fel när hon är rädd för att FI nu har sjabblat bort jämställdhetsfrågan som en av de viktigaste för den kommande valrörelsen.

torsdag, augusti 18, 2005

Bildförsök


den här fina bilden tog den otroligt trevlige Urban Lindstedt på oss på 1a maj! tack Årstasossarna!

tisdag, augusti 16, 2005

moderat veta-hut-feminism?

Kristina Axén-Olin vill kastrera våldtäktsmän, står det i dagens DN. Och så får man höra att man är extremfeminist. Det här skulle jag aldrig nånsin säga, även om jag kan komma med nog så kreativa förslag på hur man i övrigt bör förändra våldtäktslagstiftningen och framför allt kanske tillämpningen. Men det här var ovanligt okonstruktivt, eftersom huruvida man lyckas med behandlingen eller inte är ovanligt beroende av personens motivation. Det lär nog inte hindra många våldtäkter, utan är nog bara ett vanligt symptom på moderaternas veta-hut-politik. Men det mest intressanta blir nog ändå reaktionerna. Jag undrar nämligen om det får till effekt att folk tror att feminister vill införa såna åtgärder? Jag vill inte klumpas ihop med Axén-Olin i något fall, men jag skulle tycka att det var intressant om man genom hennes utspel drog paralleller till "feminister" i allmänhet. Jag tror nämligen inte att man kommer att göra det, och det är väl ok, men då kanske man borde tänka sig för lite även när andra uttalanden florerar i media, som genast får klang av att är man feminist, så tycker man på detta galna sätt.

söndag, augusti 14, 2005

Vi som inte vill ha en borgerlig regering

har nu startat bloggen motallians - eftersom den borgerliga alliansen får för lite mothugg och för mycket plats i medierna. Är man feminist finns det många skäl till att en borgerlig regering vore katastrof. Vi säger nej till Maud Olofssons syn på feminismen och till Göran Hägglund som familjeminister. På motallians kommer ett gäng vänsterbloggare att kritiskt granska borgerlighetens utspel fram till valet 2006. Här finns argumenten som syns för lite - varför högern inte bör få regera nästa mandatperiod heller.

fredag, augusti 12, 2005

Det kvinnliga motståndet

Anna funderade kring manliga feminister. Jag undrar varför många kvinnor i min omgivning är så otroligt fientligt inställda mot kvinnorörelsen. Jag skulle vilja förstå varför andra kvinnor är så upprörda, irriterade och stör sig så otroligt på den feministiska rörelsen.

Naturligt vore det med ett motstånd från män. Eller i alla fall lättare att förstå.

Är det så enkelt som att de har ett annat politiskt ideal? Eller är det så att de känner att ”kvinnorörelsen” har gått ifrån dem. Dessa kvinnor var en gång en del av 68-rörelsen och brände sina bh:ar men nu känner det att diskussionen utvecklas för snabbt och för lång. Eller är det så att många kvinnor känner att de delar den feministiska analysen och att de också bär på en avsky mot mansvärlden. Men för dem är detta så tabu och utanför det politiskt korrekta så istället förnekar man och förlöjligar?

Jag inser att detta har en koppling till tankarna kring "elitfeminism". Jag tror att det i min fråga också ligger en besvikelse. Jag är ledsen över att kvinnor ska racka ner på andra kvinnor som försöker driva kvinnorörelsen framåt. De rackar ner på ett sätt som de inte gör på män som är radikala i andra frågor. Det finns en ton i diskussionerna och en inställning som så perfekt passar in i den patriarkala ordningen och det är väl egentligen det som gör mig frustrerad.

torsdag, augusti 11, 2005

den manliga feministens vara eller ickevara

Vill dela med mig något jag tänkt mycket på. Den manlige feministen. Finns han eller är han bara en undanmanöver? Lite tillspetsat kanske men faktum är ändå att många är de unga radikala killar runt omkring mig (både inom och utanför den socialdemokratiska rörelsen) som säger sig vara feminister men sannerligen inte agerar feministiskt. Det förefaller som om de tycker att de inte behöver förklara eller motivera sitt agerande eller tyckande ur ett feministiskt perspektiv så fort de sagt de sagt de förlösande orden: jag är feminist jag med. Att kalla sig feminist har liksom blivit ett frikort ur de misstänktas skara.
Jag vet att jag inte är ensam om dessa observationer utan många av mina medsystrar berättar samma sak. Det är inte utan att jag undrar om det inte är dags att vi inser att även kvinnans frigörelse är hennes egen. Visst är det bra och kanske nödvändigt om kloka män vill hjälpa till men när det kommer till kritan måste vi lita till oss själva. Helt enkelt inse att det råder en intressekonflikt: om kvinnor uppnår jämlikhet och frigörelse så förlorar män på det.

onsdag, augusti 10, 2005

aborter för alla?

just nu skriver jag en grej om att några landsting har utfört aborter på utländska kvinnor, som civil olydnad. vad tycker ni om det? en s-riksdagsledamot från Värnamo, Carina Hägg, verkar driva frågan och jag ska prata med henne.
borde det
- vara tillåtet för sådana som är i Sverige illegalt att få abort? (de har bara rätt till akutvård idag, och det kan man ju för den delen tycka en del om)
- för turister?
- inom EU har vi väl lika rätt till vård, så borde inte kvinnor från Portugal och Polen få komma hit och göra aborter? men kostar det en massa pengar då?

då kan man ju tycka att det borde vara gratis eftersom vi vill hjälpa dessa stackare som råkat födas i ett för katolskt land. men kanske man ska ha viss respekt för demokratiskt fattade beslut, även om man inte håller med ;) ?? eller?

vad tycker ni? och vem var det som sa att ssu tyckte nåt om detta förra veckan?

tisdag, augusti 09, 2005

kvoterandets vara eller inte vara

På mötet igår stod kvotering på dagordningen. Som diskussionsämne. Tänkte jag skulle sammanfatta lite kort för er som inte var med. Tror att vi var ganska överens om att kvotering är ett medel och inte ett mål i sig. Det är till för att rätta till orättvisor som finns idag, då män kvoteras in enbart på grund av att de är män. Vi var också överens om att det är bra med kvinnliga förebilder, och att det därför i sig är viktigt att ha många kvinnor i ledande positioner. Att det skulle finnas några specifika kvinnliga egenskaper som gör att kvinnor bör kvoteras in, tror vi inte, däremot kvinnliga erfarenheter eftersom samhället ser ut som det gör. Några problem som vi såg med kvotering:
- I och med att män har rätt till 50% av platserna på tex en lista så jämför man aldrig män och kvinnors kompetens. Istället konkurrerar kvinnor med varandra. Här diskuterade vi hur det funkar i vänsterpartiet (i alla fall i vissa klubbar), där det inte står något om 50/50 i en styrelse, utan där det viktiga istället är att det finns minst 50% kvinnor, eftersom det är för att hjälpa den underordnade gruppen som regeln över huvud taget kom till. Olika funderingar på detta?
- Ett annat problem är etnisk kvotering, vilket visserligen är en annan sak, men som är en fråga som ofta kommer upp i samband med detta. VIlka grupper ska kvoteras? På vilka grunder? Är det samma sak som är problemet? (När det gäller kvinnor tycker man inte att de är lika kompetenta som män, men det är väl inte grejen med invandrare, där är det väl snarare fördomar (min tanke, inte mötets))
- sen funderade vi också på om man ska kvotera kvinnor eller feminister. Är det så viktigt att ha kvinnor på ledande poster i förebildssyfte att man inte vill ha en feministisk man där?? Kan man lite på att feministiska män gör ett bättre jobb för att häva kvinnors underordning, än att ha en kvinna på platsen. Svåra gränsdragningar. Och jag är tvungen att säga att jag aldrig skulle rösta på moderaterna, även om de hade en hel regerign bestående av kvinnor - men var går gränsen, hur viktigt är det.
- gällande kvotering i bolagsstyrelser är vi nog för, och tycker farmför allt att man måste hitta bättre argument mot än att kompetens saknas. det finns troligen massa kompetenta kvinnor omkring som man bara inte har sett eller upmuntrat tillräckligt. Men vi var nog mer för "straffbeskattning" för företag som inte klarar uppsatt norn, än lagstiftning. Oder was?

Skoj diskussion i alla fall, ser fram emot helgen om två veckor, då vi har två hela dygn på oss att prata hedersvåld!

lite tekniskt

jaha, nu har jag lyckats flytta runt en massa i koden, så att det hände några nya grejer på sidan. vi bestämde ju att vi skulle göra det tillsammans, josefine, men jag blev så otålig så jag gjorde något mycket ofeministiskt, nämligen frågade en man i min närhet om hjälp, och vips så ordnade sig alla saker som jag inte fick att funka tidigare...
men det där med kommentarerna får jag fortfarande inte ordning på. vi får ta det sedan. jaja, men nästa gång du pratar om att laga cyklar, gabriella, så är det visst jag som får hålla tyst.

fredag, augusti 05, 2005

Ett feministiskt SSU

Vi vann!!!
När handlingarna till SSUs förbundskongress skickades ut i juni så insåg vi ganska snart att stycket feminism var brutalt stympat i jämförelse med tidigare program. Programmet var även det kortaste förslaget av alla i kongresshandlingarna.
Efter en veckas arbete i utskottet så har vi nu voterat igenom ett nytt feministiskt program. Det nya programmet är minst 300% längre och innehåller bland annat: Ett förbud mot porr (med definitionen att porr är förtryckande men erotik ok), ett stycke om att befria sexualiteten, befria familjen och krossa kärnfamiljen som norm med mera.
Sist men inte minst lyckades vi efter lottning att få in ett stycke vid namn "Halva makten - Hela lönen", som förbundsstyrelsen ville avslå. Kongressen tyckte uppenbarligen inte heller att det var ok att inte ha en feministisk analys om arbete och makt i det feministiska programmet.

Så nu är det två stolta Rebellor, undertecknad och Sanna, som om några timmar lämnar Linköping med i alla fall en stor seger bakom oss!

torsdag, augusti 04, 2005

Fler flator i riksdagen!

Jag intervjuade en grymt sympatisk person idag. Vice ordförande för hbt-sossarna, Mini Tahvanainen. Så jag ville bara oja mig över vad svårt det är att ställa kritiska frågor till folk som man tycker säger sympatiska saker. man vill hellre bara hålla med och framställa dem i så god dager som möjligt. Jaja, i vilket fall så skulle jag vilja säga att det nog finns en överhängande risk att jag träffade vår blivande första lesbiska riksdagsledamot. Vilket i så fall inte blir en sekund för sent när det än inträffar. Det finns idag 2005 inte en enda öppen flata i riksdagen, visste ni det, för det gjorde inte jag! Vi pratade om samarbetet med s-kvinnor som de just inlett. Lite otroligt att det inte funnits redan, men det har liksom knappt varit några kvinnor i styrelsen för hbt-(s). Ibland blir man bara förbluffad när man märker att världen inte kommit så långt som man trodde. Och dessutom kan man kanske förstå att det är så, eftersom Mini just blivit misshandlad för en vecka sen av en man som slog henne i ansiktet med en gatsten och så "Nu ska du dö, jävla flata." Ibland blir man bara så arg. Och impad över att det finns folk som klarar av att fortsätta sitt engagemang när sånt händer.

De har dessutom startat ett forum där man ska kunna diskutera hbt-frågor och feminism inom sosseriet. Jag vet inte om man måste vara gay för att vara med, men man behöver inte vara sosse i alla fall, så så kräsna kan de ju inte vara ;)

Farligt - för vem?

hittade en kul grej här om en amerikansk listning av seklets mest skadliga/farliga (harmful) böcker. Etta kom Det kommunistiska manifestet, tätt följd av Mein Kampf. Bara det är ju intressant att fundera över. men nu tänkte jag prata om en annan grej. Fyra, efter Quotations from Chairman Mao, kommer Kinseyrapporten, följd av Betty Fridans The Feminine Mystique (som jag inte har läst men som enligt förklaring skall få alla kvinnor att inse att kvinnlighet och hemmafrueri är dumheter). Det andra könet figurerar utanför de tio första.(Även intressant att hitta Keynes General Theory of Employment, Interest and Money på tionde plats).
Farligt, för vem, frågar jag mig. Kinseyrapporten har nog inte gjort att någon dött (till skillnad från Mao-boken.) Den kom till en massa oväntade slutsatser om hur folk hade sex som chockade människor i USA. Och dessutom vill jag lägga till, mest om mäns sexliv. Så då vill jag lägga till (och rekommendera) även den konkurrerande Hite-rapporten (som jag kommit över i en fantastisk begagnad, rosa, upplaga från Tiden från 1977) som handlar om kvinnor och sex. Den innehåller Expressen fredags standardlöpsedel ((kända) svenska kvinnor - så vill vi ha sex) fast lite mer vetenskapligt. Jag hade velat läsa den i biologi i skolan istälet för lite löst mumbo-jumbo om kvinnlig upphetsning - ni som mest skall vara ett förstadium till det "riktiga" sexet.
Jag tyckte i alla fall att det var kul att läsa en bok som avfärdar vaginal orgasm som ett freudianskt påhitt redan i första kapitlet. Och den här amerikanska kommittén skulle säkerligen ha tyckt att det var mycket farligt...Rätt (eller fel) böcker i handen på rätt personer kan nog ofta bli farliga. Kunskap är makt.

måndag, augusti 01, 2005

Mitt första inlägg

Hej,

Efter en del problem med att logga in har jag äntligen lyckats! (Intressant att alla olika varianter på Mia Päärni redan var upptaget, eftersom ingen annan heter det...)

Jag är så himla exalterad över att Rebella har en egen blogg. Har inte haft någon koll på bloggar överhuvudtaget innan detta, så allt känns spännande. Men framförallt känns det roligt att vår feministiska förening har ett forum där vi kan diskutera olika frågor och där andra dessutom kan se vad vi tycker. Jag är jättestolt över Rebella och vår verksamhet och vill att så många som möjligt ska kunna ta del av den, på ett eller annat sätt.

Varför är jag feminist? Det frågar alla ändå, så jag kan väl försöka svara på det nu. Jag har under hela mitt liv fått höra att jag pratar för mycket, skrattar för högt, tycker för mycket osv. Jag har också varje gång någon har ifrågasatt mitt sätt att vara funderat på varför det alltid händer mig och inte någon av killarna i min närhet trots att de pratar mer än jag gör, skrattar högre än jag gör och tycker mer än jag gör. Den enda slutsats jag kunnat göra är att det handlar om att jag är "kvinna" och att det med det följer att folk förväntar sig vissa saker av mig. Det gjorde mig förbannad!

För mig är det självklart att vara feminist. I många av våras föreställningar finns det fortfarande en bild av hur en kvinna ska vara, som naturligtvis är oerhört begränsande eftersom man alltid har ideal att försöka leva upp till. Att ingen kan leva upp till de kvinnliga idealen eftersom de är så motsägelsefulla är en annan diskussion…

Jag vill att mina barn ska växa upp i en värld där de är individer, inte män eller kvinnor. Ett samhälle där de är fria från begränsande könsroller. Ja, därför är jag med i Rebella - för att förändra till det bättre.

Wow, mitt första inlägg. Skulle kunna skriva hur mycket som helst… Men sådan är ju jag.

fredag, juli 29, 2005

Efterlysning

Igår kväll när Unga s-kvinnor Rebella hade sin andra bokcirkel-träff, kom det sig att vi diskuterade porr. Inte föga förvånande var alla närvarande hårda porrmotståndare. Dock gillade vi tanken på sex gestaltat i text, bild, eller film, så länge det inte var exploaterande utav en individ eller förstärkande av könsmaktsordningen.

Vi vägrar att tror att det inte skulle gå att göra en porrfilm som inte exploaterar de medverkande och som inte ger en skev syn på både manlig och kvinnlig sexualitet. Och varför skulle man inte vilja titta på sådan "feministisk porr"?

Det är lite otydligt vad ordet porr betyder. Kanske betyder det bara att man gestaltar sex. Men i vilket fall är det mycket värdeladdat och jag vill inte använda det när vi pratar om denna utopiska porr utan förtryck.

Därför, efterlyser jag nu ett nytt ord! Vad ska vi kalla gestaltning av sexuella handlingar som inte är exploaterande eller som förstärker könsmaktsordningen?

Publicerat av Letti

tisdag, juli 26, 2005

Vad ska man göra...(Mogert/Butler)

...åt att män bloggar för mycket (eller mer än kvinnor) undrar Roger Mogert här.
Ta fram era bästa råd, jag har redan försökt.

I övrigt: Vad skall man säga om en författare som skriver meningar som:
"Även om heterosexualitet delvis verkar genom stabiliserandet av genusnormer, så beskriver genus en tät sfär av betecknanden som innefattar och överskrider den heterosexuella matrisen." eller

"Man hävdar också [...] att det som externaliseras eller som framförs bara kan förstås i förhållande till det som uteslutits från betecknandet och från sfären av kroppslig begriplighet." eller

"Om man kopplar diskursens makt att framkalla det som den benämner till frågan om performativitet, då blir det performativa en domän där makt agerar som diskurs."

...jo, det kommer jag säkert att veta till på torsdag, eftersom detta är meningar ur mitt kapitel till Butler-studiecirkeln (Könet Brinner). Undrar bara hur det ska gå till. Känner lite inför Butler som man ibland parodiserar över modern konst. Jag tror man skulle kunna ta alla beståndsdelarna i en mening och skaka om (eller ge dem till ett litet barn som skulle kunna måla om hela tavlan) och så skulle vissa människor fortfarande stå och säga att´det minsann var fantastisk konst, eller ytterst klokt filosoferat. Men det är väl bara jag som är för o-postmodern.

fredag, juli 22, 2005

sextrakasserier i CMR

En av våra partikamrater är polisanmäld för sexuella trakasserier. Tre kvinnor som suttit med honom i Centrum mot Rasisms styrelse har polisanmält honom och ärendet ligger nu hos åklagaren. Mer går att läsa tex här
Det artikeln beskriver är vedervärdigt. Om det finns minsta sanning i uppgifterna kräver vi att han omedelbart lämnar sina offentliga uppdrag.
Det är fullständigt oförenligt att företräda socialdemokratiska idéer och att ägna sig åt sexuella trakasserier. En person må vara hur duktig han vill i andra sammanhang, men ett sånt beteende är att gå över gränsen. Vi vill inte företrädas av sådana gubbar, och vi vill inte att vårt parti ger sådana gubbar fortsatt förtroende.

tisdag, juli 19, 2005

Mer om trosrumpor

Jag flyttar debaten om trosorna hit (även om de nu försvunnit från stan, tackochlov). Jag kan inte heller sätta fingret på vad problemet är, men jag gör ett försök. Grejen är att man hela tiden måste förhålla sig till perfekta kroppar när man rör sig ute på stan. det är ännu värre om man slår på tv:n, men det gör jag så sällan, och dessutom kan man välja att byta kanal. att cykla till jobbet eller ta t-banan är jag mer eller mindre tvungen till, och jag kan inte ha skygglappar. Det är väl det som är hela grejen med de offentliga rummet. Man kan tycka att man borde kunna vistas där utan att hela tiden jämföra sig med en massa kvinnokroppar. Och jag tycker nog faktiskt att det är lika illa med rutiga magar, det enda som är förmildrande är att det är så många färre av dem. Och dessutom så förekommer män på bild i andra positioner också. Om du skall sälja en bil till en man så gör du de nog lämpligast med hjälp av en snubbe i jävligt välsittande kostym som ser viktig ut, eller med hjälp av en jävligt snygg brud som inte har så mycket kläder på sig. Om man tittar på bilderna på kvinnor så är det så få som är något annat än sexobjekt i reklamen (förutom en eller annan vilsen bullmamma). Det blir så begränsande. Sen är det också absolut förmildrande att de i alla fall säljer trosor. Det värsta som finns är alla halvnakna kroppar som skall sälja bilar, för det är ju faktiskt helt beside the point.
Och jag tycker GP är ute och cyklar när han pratar om förbud (däremot har en stor poäng när han säger att tidningsbranschen borde se över sina etiska tillkortakommanden vad gäller lösedlar mm). Så länge samhället ser ut som det gör så kommer man att kunna sälja varor av olika slag till både män och kvinnor med hjälp av nakna kvinnor. De ena vill ha dom, de andra vill va dom. Så eftersom förbud verkar dumt, så vet jag faktiskt inte vad man ska göra åt saken. Mina sejourer i länder där naket överlag är mer tabu, gör att jag inte tror att mer "moral" är bättre heller. För om kvinnokroppar göms och sveps in i skynken så mycket som möjligt, så blir ju tydligen varje liten vad eller övrig hudbit otroligt intressant. I det här landet är det trots allt oftast ok att sola topless, och det tycker jag att det ska få vara. Vanliga nakna människor är det inget fel på (förutom män som går runt med bar överkropp på Västerlånggatan - hallå ska jag behöva se sånt på min lunch?!?).
jaja, jag vet inte hur mycket klarare det här blev, men det kändes bra att få fundera lite i alla fall. Och jag funderar varje jul på att gå med i nån sån där organisation som sabbar HM:s reklam. Bara det att sen hamnar jag där och köper grejerna i alla fall. De är väl nästan det värsta. Man går ju på det.

Från ord till handling..

Måste säga att jag tycker vi är fantastiskt coola som har startat Rebellablogg!
Precis som Hanna säger så är det väldigt många män som tar plats i cybervärlden - men betydligt färre kvinnor.
Den stora utmaningen blir nu att se till att verkligen ta all den där platsen på vår egen blogg.

Själv är jag en fegis.
Nu har jag suttit hela förmiddagen och klurat på om jag egentligen borde blogga eller om jag helt enkelt ska låta andra skriva och själv inta hejaklacksposition.
Det är ju ändå ganska läskigt att synas så mycket som ett blogginlägg kan göra. Och vad har egentligen jag att säga som inte andra redan har sagt, på ett mycket smartare sätt?
Det kanske är bättre att hålla sig i bagrunden och peppa alla de andra balla brudarna som verkligen borde skriva om alla sina smarta tankar om världen, patriarkatet och feminismen?

Som tur är kom jag på mig själv.
För med lite distans till sig själv och lite analys av läskigheten så är det ganska lätt att hitta anledningen till de få kvinnliga bloggarna.
Nämligen att alldeles för många tänker som jag och framförallt handlar därefter.

Därför lovar jag att hädanefter handla precis tvärtom:
Att skriva vad jag tycker om saker som jag tycker är viktigt och högaktningsfullt sXXXa i om andra tycker att det jag skriver är korkat, tråkigt och ointressant.

Så det så.

På återseende!
/ Linnea

onsdag, juli 13, 2005

Män tar för mycket plats!

Detta är en anledning till att jag är feminist. Det är för mycket män i politiken och i samhället och för lite kvinnor. Män tar sig plats. Kvinnor gör det mycket mer sällan. Jag upptäckte detta på ett handgripligt sätt när jag bodde i Paris. På tunnelbanan sitter alla män bredbent, och eftersom de är ganska trångt, så måste jag alltid klämma in mina ben mellan hans, och sitter bäst med dem korsade - typ i knät på en massa främmande karlar, usch. Vips, blev jag tvungen att anpassa mig efter en man som tagit sig utrymme. Om man själv försökte sitta bredbent så kollar de snett på en, och dessutom kommer man ofta att sitta med benen mot någon annan, vilket kan få obehagliga följder. Så det gäller att trixa sig in så smidigt som möjligt och sen ta så lite plats som möjligt.
Fånig liknelse, kanske, men börjar man fundera på det så ser man snart hur mycket av ens tillvaro som tjej som går ut på att antecipera vad killar tänker göra och försöka handla därefter, så att saker skall flyta så smidigt som möjligt. Olja i maskineriet. Är de kvinnligheten?
Nåväl. Feminismen syftar till att låta kvinnor ta den plats man kan tycka att vi har rätt till som hälften av befolkningen. Inte bara i tunnelbanan och politiken utan även på weben. Att organisera sig i en kvinnoklubb har för mig den funktionen att det ger kvinnor en plats som bara är deras, där man får lära sig att man kan höras och synas, vilket man sedan förhoppningsvis kan använda även i andra sammanhang.
Rebella består av ett gäng coola brundar i Stockholmstrakten som tycker att kvinnor, framför allt unga sådana, skall ta mycket mer plats i samhället, politiken och det parti vi tillhör. Som visserligen är feministiskt förutom att det är bra på andra sätt, men som behöver bli ännu mycket bättre. Så om det är någon som vill kommentera eller vara med i diskussionen så är män som kvinnor välkomna. Det blir roligare då. Kolla gärna in vår hemsida också. Där står det om vi har möten, och man kan även bli medlem.,.
När Rebella nu hakar på trenden och skaffar en blogg är det både för att vi tycker att det är för mycket män som syns och hörs på Internet, men också därför att vi vill ha ett forum där vi kan diskutera med varandra och andra om saker som dyker upp i vardagen. Om sunkiga inlägg i pigdebatten i morgontidningen. Om jättelika trosrumpor som man springer in i på vägen till jobbet. Om föräldraledighet. Och om vad vi tänker om dem.

Så på detta sätt förklarar jag rebellabloggen öppnad (precis så pretto som jag lovat mig själv att inte vara). Kom igen tjejer.Överträffa mig!

ps. tack förresten, kära vän för att du fick oss till det här. En liten kort version också av varför särorganisering behövs. För eftersom tjejer är så dåliga på att ta plats som behövde vi säkert både lite uppmuntran från någon (man) och dessutom det faktum att vi kan smyga lite och ha en gruppblogg. Fast det är ju himla sossigt också, eller hur? kollektivt och så. ds