måndag, juli 31, 2006

Kristdemokraterna

I dessa tider när blått försöker verka rött och grönt ibland brunt så är det väl skönt att man i alla fall kan lita på att Kristdemokraterna är lika konsvervativa och kristdemokratiska som vanligt.

I sitt så kallade garantibevis strör de sina moralkakor omkring sig. Samhället har blivit så ohederligt och den svenska skolan bryter ner ungdomarnas moral, därför ska vi inrätta cermonier och den svenska skolan ska genomsyras av västerländsk humanism. Jättebra. Det blir säkert himmelriket på jorden.

Men det bästa är väl ändå detta med äktenskapets bevarande. Äktenskapet är den stabilaste samlevnadsformen menar Kd och ska bevaras i sin nuvarande form. Två små frågor har jag då;

1 Blir den mindre stabil om man inkluderar alla i den normen? Är bögar och flator mindre stabila än andra människor?

2 Och ärligt talat, om vi vill ha ett stabilt samhälle borde vi väl inrätta lag på singelskap. Inget tjafs alls liksom. Mer stabilitet får man väl leta efter.

Nä. Kristdemokraterna är ett parti för trångsynta, konservativa, gammalmodiga och kvinnofientliga moralister. Sån tur är finns det inte så många sådana i Sverige.

Nu firar vi Pride.

//Gabriella

lördag, juli 22, 2006

Det är dags

Så här i sommarvärmens stiltje tillbringar jag min tid med (om jag inte jobbar Coops grönsaksdisk förstås) med att återuppta gamla bekantskaper, som till exempel den här dikten av Märta Tikkanen:

Det är dags
för oss
att skrota ner
vårt dåliga samvete systrar

dethär samhället
lever
på vårt dåliga samvete

man behöver inte alls
besvära sig med
att förtrycka oss
så länge vi nogsamt
förtrycker oss själva

Det får räcka nu

Nu är det dags
att skrota ner
vårt dåliga samvete systrar


Det är så sant som det är sagt. Dikten pekar verkligen ut en av de viktigaste förklaringarna till att vi fortfarande inte har kommit längre i kampen för jämlikhet mellan kvinnor och män. Patriarkatet bärs till stor del upp av oss kvinnor själva, av vårt dåliga samvete, med vårt samtycke.
Det är nog inte för mycket sagt att påstå att det är en feministisk kampdikt och bra är den. Den är bra därför att den blottar könssamhället i sin trista vardaglighet. Den vardag där vi kvinnor sliter ut oss för att döva det dåliga samvetet. Vi är aldrig så bra mödrar, arbetskamrater, partners, älskarinnor, döttrar och vänner som vi tycker att vi ska vara. Vi vet att det är omöjliga ideal vi försöker uppnå men vi försöker ändå: och därför är vi dömda att ständigt misslyckas, och för varje misslyckande minskar självkänslan.

Dags att damma av den gamla parollen Skippa skulden syster!

Vägra skämmas över att ha barnen kvar på dagis klockan fem! Vägra skämmas för din kropp!
Vägra ta ansvar för din partners känslor – människan är vuxen och får säga själva vad hon/han vill! Vägra ha dåligt samvete för att du går hem från jobbet i tid, även om allt inte är klart! Det är chefens ansvar att anpassa arbetbörda efter arbetstid.Vägra låta dig begränsas och beskäras av andras krav på dig, sätt dina egna gränser!