Barn och jämlikhet

Ja, vad ska man tycka om barnbidraget? Ända sedan jag engagerade mig så har jag ju matats med det budskap som också Thomas Östros för fram nu, om barnbidraget som en hörnsten i familjepolitiken och som något som gör att alla känner att de iaf får någonting för sina skattepengar.

Men jag känner mig tveksam till argumentet. Är det verkligen viktigt för alla att få bidrag? Alla de familjer som bara sätter in pengarna på ungarnas konto och ger dem några tusen på 18årsdagen, skulle de känna mindre angelägenhet att betala skatt om bidraget försvann? Känner de överhuvudtaget en stor angelägenhet att betala skatt eller gör de vad de kan för att skatteplanera? (ja, min misstänksamhet mot överklassen och deras skattesmitande är hyfsat stor)

Samtidigt är det inte helt enkelt att bara utgå från någon sorts samlad familjekonomi - det finns många familjer där barnbidraget är de enda "egna" pengar som kvinnan har. Där mannen står för försörjning och sedan bidrar med hushållskassa. Barnbidraget går dock oftast (och visst - väldigt normativt och kanske inte ett riktigt system) in till kvinnans eget konto. Och på så sätt kan hon göra prioriteringar som kommer barnen till godo som hon kanske inte skulle kunnat göra annars.

Men jag tror att det bästa vore att se över om man kunde komma fram till någon mer behovsprövad modell.

I övrigt så kan vi ta del av Rädda barnens barnfattigdomsrapport och åter konstatera att det verkligen inte är att ta i att kräva att skolan och alla skolaktiviter ska vara avgiftsfria. Vi måste göra vårt yttersta för att skolan ska vara en plats där barn känner sig jämlika. Det är en dröm som är svår att nå. Men en början är i alla fall att inte separera barn med betalningsförmåga från dem utan. Kanske kan de pengar som blir över om vi förändrar systemet med barnbidrag gå till en pott som skolorna kan söka ur för att göra sociala aktivter som inte ryms inom skolans budget? Det vore mycket bättre än 1050 i månaden x alla överklassbarn in på Handelsbankens fondkonto.

Världens mest jämställda

Det verkar som om jämställdhetsfrågorna är överallt just nu. Öppna vilken tidning som helst så skriver de om föräldraförsäkring och om kvinnor i näringslivet. En vild gissning är att det är 8:e mars och internationella kvinnodagen som skapar detta intresse. Men vad är det för vinkling på artiklarna? ”Svenska män är mest jämställda i världen”. Vad betyder det egentligen? Att svenska män är mest jämställda i världen betyder ju inte att de är jämställda.