lördag, december 05, 2009

Så tänker högern om sjuka

Regeringen verkar till slut ha insett att ingen i vårt land tycker det är rimligt att människor som är döende i cancer ska tvingas söka arbete på hela arbetsmarknaden. Eller kanske snarare att ingen känner igen sitt Sverige, det samhälle vi ändå är lite stolta över, i det förslaget.

Alltså gör de en lagändring samtidigt som de skyller på att allt är Försäkringskassans fel för de har tolkat reglerna så som de är skrivna. Oväntat, eller hur?

Men det här inlägget handlar inte om det. Istället vill jag sätta fingret på något annat oroväckande. Cancervården är relativt högprioriterad i vårt land, och det ska den kanske vara. Men det ligger nära till hands att vi nu börjar acceptera att man delar upp olika sjukdomar i ett moralsystem a la Gamla testamentet.

Så här verkar regeringens underliggande resonemang se ut:

Moraliska människor som arbetar och gör rätt för sig kan, trots sina dygder, drabbas av cancer. Då har resten av samhället en moralisk skyldighet att ta hand om dem. (Det sista håller till och med den mest rabiata kristdemokrat med om.)

Människor som drabbas av andra sjukdomar är inte sjuka "på riktigt" utan är snyltare och latmaskar. Kanske är sjukdomen rent av ett straff för ett omoraliskt leverne. Detta kommer man bäst åt genom att göra livet så svårt för de "sjuka" som det bara går. Bara för deras eget bästa såklart.

Detta är ett uttryck för det moralsystem som präglar högern. Innan jag förstod hur det fungerade hade jag svårt att förstå varför högern driver den politik de driver. Är högerpolitiker egoistiska, ointelligenta eller bara elaka? Nej, upptäckte jag, i alla fall inte utifrån sitt eget synsätt. De bara tror att världen fungerar på ett helt annat sätt än vad jag och andra socialdemokrater är övertygade om.

Så tänker Högern
I högerns konservativa moralsystem är allt svart eller vitt, absolut rätt eller absolut fel. Det finns inga gråzoner. Den som är moralisk har god självdisciplin och det bidrar till framgång, och den som är omoralisk har dålig självdisciplin och kommer därför ingenstans. Dessutom tror konservativa att det finns en naturlag eller kraft som belönar eller bestraffar människor materiellt utifrån hur moraliska eller omoraliska de är. Denna kraft är perfekt, och kan per definition aldrig göra fel. (Det varierar dock om man kallar den kraften för Den fria marknaden eller Gud.)

Är du rik och frisk? Ja då har du uppenbarligen förtjänat detta eftersom du fått denna belöning. Grattis!

Är du sjuk eller fattig? Ja då har du förtjänat det också. Bara att skärpa till sig och handla mer moraliskt i framtiden.

(Det finns vissa undantag, även moraliska människor kan ibland drabbas av vissa sjukdomar, se cancerpatienterna ovan. Men det är alltså sjukdomen i sig som avgör om personen tillhör den moraliska skaran eller inte.)

Det här synsättet innebär praktiskt nog (för den som är rik och privilegierad) att det inte är något problem med ojämlikheter som stora inkomstskillnader eller större ohälsa bland fattiga. Tvärtom är det omoraliskt av samhället att gå in och försöka jämna ut en del av dessa skillnader. Gör man det lättare för den som har det tufft uppmuntrar man bara omoraliskt beteende.

Den här insikten har gett mig mycket större förståelse för hur människor som alltid röstar på högern tänker. För om du är rik blir det enklare att ha en moralsyn som säger att du förtjänar allt du har, och att du inte ska ha dåligt samvete för det. Lite scientologirörelse, liksom. Sen tycker jag såklart att dessa människor har helt fel, men det är en annan sak. Det är alltid bra att förstå sina motståndare.

Så ja, jag är glad att den som dör i cancer slipper göra det i kön på arbetsförmedlingen. Men jag är orolig för det samhälle den här moralsynen leder till. Är det inte val snart?

måndag, november 30, 2009

Svin, grisar och feber

Nej det här inlägget handlar inte om LRF och döda grisar, inte heller om svininfluensen.

För höstens största svin är ändå vi. Hela jorden har feber och vi som byggt upp vårt välstånd på att släppa ut växthusgaser kan inte ens ta ansvar för de effekter våra utsläpp redan har. Ekot skriver i dag om att de pengar EU planerar inom klimatbistånd ska tas från andra projekt inom biståndsbudgeten. När samhällen ska ställas om och anpassas till torkor och översvämmningar orsakade av de utsläpp vi ägnat oss åt i två hundra år då tar vi i den rika världen pengarna från fattigdomsbekämpning och arbete för kvinnors rättigheter.

Dessutom tar vi inte heller det stora ansvaret att anpassa oss själva för att stoppa klimatförändringen. Läs Eva Franchell i Aftonbladet.

/Nanna, som skäms

tisdag, november 24, 2009

Islamofob eller kvinnorättskämpe?

Agenda hade ett intressant inslag för ett par veckor sedan där bland annat två av våra partikamrater var med, Maria Hassan och Nalin Pekgul. Det handlade om hur kvinnor i Tensta som inte täcker sig i ”tillräcklig” utsträckning blir bespottade eller hotade. I förra veckan såg jag också att Nalin har skrivit en debattartikel i DN med ungefär samma frågeställningar. Det handlade mycket om det som jag anser är en av segregationens baksidor. På ett enkelt sätt skulle man kunna säga att det handlar om människor som lever i ett parallellt samhälle, där man lever efter värderingar som inte är samstämmiga med demokrati och mänskliga rättigheter, utan snarare bygger på gamla traditioner och religion.

Det finns personer som har erfarenheter och ett genuint engagemang och som hela tiden försöker lyfta dessa problem. Nalin har jag tidigare nämnt, Arhe Hamednaca är en annan (han har bland annat grundat Sharafs hjältar, här finns lite info för de som är intresserade). De som vågar prata t ex om att religiösa fundamentalister försöker begränsa människors frihet. Det är ett problem, men många drar sig för att diskutera detta, tyvärr.

Det exemplet som Nalin lyfte i sin debattartikel i veckan handlar om hur ungdomar i Rinkeby förhindrades att ha fest eftersom vissa inte tyckte det var förenligt med att vara en god muslim. Samma sak som Maria och Nalin vittnade om i Agenda, att tjejer inte får klä sig som de vill, får vi som rör oss mycket i dessa stadsdelar höra på flera håll. Eller berättelser om hur man lär sina barn att ”svenskhet” är något dåligt och att barnen inte får anamma det sättet att leva. Anledningen till att vi inte pratar mer om det här än vi gör är antagligen rädslan att bli utpekad som någon slags islamofob. Jag har viss förståelse för det, men jag tror inte heller att det är den enda förklaringen. När man inte har sett det här själv, när man inte hör berättelserna från personer som själva varit med om det är det antagligen väldigt svårt att gå in i de här diskussionerna. Det är i och för sig ett sundhetstecken eftersom det antagligen är personer som inte vill spä på rasismen i onödan. Men det leder också till att vi inte tar diskussionerna i den utsträckning som vi skulle behöva.

”Vi-och-dom-tänket” är ett problem oavsett vem som tänker det. Att tycka att man har ensamrätt om att sätta normer, bestämma vad som är rätt och fel. Det är ett problem när sverigedemokraterna driver den linjen, det är ett problem när religiösa fundamentalister driver den. Som Nalin skrev i sin debattartikel: ”En av de viktigaste frågorna i Europa är hur i ska få våra samhällen att hålla ihop och inte falla sönder av etniska och religiösa motsättningar”.

Hur man tar en debatt är naturligtvis viktigt, och där lyckas Nalin väldigt bra. Hon visar tydligt att hon inte har något emot islam i sig vilket men är också tydlig i sin kritik mot de islamister som anser sig ha rätt att begränsa människors fria val. Precis som Arhe gjorde i ett inslag på TV4 där han kommenterar det faktum att unga människor i t ex Rinkeby har rekryterats till att kriga för olika terrororganisationer i länder som Somalia. Han säger det så många inte vågar, att en del av de religiösa värderingar som finns i vårt samhälle inte är kompatibla med demokratiska värderingar.

För er som läser den här bloggen som inte känner mig: jag vet att även rasismen är ett stort problem. Skillnaden är att det är ett problem som de flesta etablerade politiker erkänner. Såg ett inslag från informationsmötet som hölls i Vellinge i samband med de ensamkommande flyktingbarnen, där en kvinna sa: ”I många av de här länderna som de här barnen kommer ifrån skjuter man ned varandra när man blir förbannad, i de här länderna gör man inte det. Och det är en kulturkrock som är ganska allvarlig”. (http://svtplay.se/v/1766674/rapport/upprorda_kanslor_i_vellinge)
I min familj har det skojats friskt om detta uttalande senaste tiden, men det är verkligen en varningssignal. Detta är ”vanliga” människor, och de uttalar sig på det här sättet, uppenbarligen utan att förstå hur absurt det låter.

Jag tycker det är dags att vi på allvar formulerar en problemanalys och en politik för detta, oavsett om det är ”svensk” rasism eller värderingar som inte hör hemma i ett demokratiskt och fritt samhälle som det handlar om. Frågan är hur? Ett rådslag är kanske bra men då blir det väl etablerade politiker som leder det och styr innehållet och jag antar att vi går miste om alla kloka åsikter som finns i och utanför partiet då. Någon som har en bra idé?

torsdag, november 05, 2009

Till vilket pris som helst?

I SVT:s program existens diskuterades idag omskärelse av pojkar. Tydligen har regeringen beslutat att då det är en operation som inte är medicinskt motiverad så har landstingen rätt att ta betalt i valfri usträckning eller helt neka att utföra det. Jag ska inte gå in på den medicinska frågan som jag inte kan alls, men vill ta upp ett sätt att argumentera som gjorde mig otroligt upprörd. Några personer i det här inslaget menade att detta beslutet var dumt eftersom de vill omskära sina barn kommer göra det i vilket fall som helst. Om de inte får göra operationen i sitt landsting eller inte har råd att göra det så kommer de att gå till en läkare utan legitimation eller göra det själva. Vid sitt köksbord utan bedövning. I mina öron låter det helt vansinnigt. Vad är det för obehaglig argumentation? Man menar alltså att föräldrar för sin egen religiösa övertygelse är beredda att skada sina barn? Och om man tror det, hur kan man ens tänka sig att använda det som påtryckningsmedel? Så allt som folk gör, oavsett vad det är, ska samhället stötta och subventionera?

Jag har ingen aning om detta faktiskt har hänt någonstans, men jag förutsätter att alla vuxna som skulle varit inblandade i en sådan händelse, föräldrar och/eller andra, skulle bli både polisanmälda och straffade. Misshandel av barn är väl ändå olagligt fortfarande?

söndag, november 01, 2009

Vem arbetar mest? Kvinnor eller män?
















I fredags kunde ostressade resenärer stanna till och ta del av Rebellas kampanj på Centralen. Temat var arbete/familj, betalt/obetalt arbete. Här är lite bilder från kampanjen!

torsdag, oktober 29, 2009

För allas lika rätt - dela föräldraförsäkringen!

Nu pågår den socialdemokratiska partikongressen för fullt. 350 ombud är samlade för att fastslå den socialdemokraiska politiken. Vi är många som har längtat efter den här kongressen, längtat efter att sätta ner foten i en rad viktiga frågor: Hur ska morgondagens samhälle formeras? Hur förverkligar vi det livslånga lärandet och lägger grunden för ett framgångsrikt Sverige som konkurrerar med kunskap och kompetens? Hur säkerställer vi att människor inte hamnar utanför den trygghet som samhället ska erbjuda vid sjukdom och arbetslöshet? Hur ska vi lösa bostadskrisen i de stora städerna?

Det finns många frågor, stora och små, men tillsammans kokar de ner till hur vi bygger ett samhälle på solidaritet och med en ökad jämlikhet och rättvisa mellan människor.

För oss unga socialdemokratiska kvinnor är fördelningen av föräldraförsäkringen en viktig fråga. Många är de unga kvinnor och män som idag försöker utöva ett jämställt föräldraskap men där samhällets normer sätter begränsningar. Det finns mängder av arbetsgivare som höjer på ögonbrynen och sätter käppar i hjulet för de fäder som vill vara hemma längre än de två månader som anses vara "pappamånader". Samma arbetsgivare som därför väljer att premiera unga män framför unga kvinnor vid befodringar och kompetensutveckling eftersom de helt enkelt ses som en säkrare investering, någon man vet, eller tar för givet, kommer att satsa på jobbet framför familjen.

Många är också de unga kvinnor som därför inte vågar bli gravida innan de känner sig väl etablerade på arbetsmarknaden. Vi är rädda för att vår professionella utveckling ska avstanna och att vi ska tvingas välja mellan jobb och familj.

Det här är inte en ordning värdig ett modernt och jämställt samhälle. I ett sådant samhälle ska inte barnafödande få så olika konsekvenser för olika människor bara pga vårt kön.

Därför driver vi i Rebella en indiviudaliserad föräldraförsäkring. Tillsammans med många andra på den här kongressen vill vi åtminstone se att beslutet blir att nästa steg mot en helt indivudualiserad försäkring är en tredelning där varje förälder, i den mån vårdnadshavarna är två, får var sin tredjedel och där en tredjedel fortfarande går att överlåta.

Målet måste vara tydligt: Varje förälder är lika mycket förälder och varje förälder ska därför ha lika stor del av den ledighet med barnet som samhället erbjuder.

Möt oss i monter B02:42 där vi kan berätta mer om våra drömmar! Vi finns där under torsdag och fredag eftermiddag och kväll.

Rebella kommer också att finnas på Stockholms Central imorgon fredag mellan 13-16 för att prata om arbetslivet, föräldraskapet och hur fördelningen mellan betalt och obetalt arbete ser ut mellan män och kvinnor. Kom dit och svara på vår frågesport!

söndag, oktober 25, 2009

Svårt förnyelsearbete för regeringen Reinfeldt

Det förefaller som om regeringen Reinfeldt har det lite bekymmersamt i sina relationer till sina myndigheter.  För det första verkar det som om att myndigheter som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan tydligen hade arbetsuppgifter som INTE var ett resultat av sossekonspirationens jätteadministration. Till exempel visar det sig att det inte var så lyckat att minska arbetsförmedlarna med 500 stycken samtidigt som arbetslösheten fördubblades. De gjorde tydligen något mer än processa partipolitik! Vem hade kunnat tro det? Samtliga regeringens remissinstanser? Jaha, men dem kan man väl inte lyssna på.

Nu ett år efter nedskärningarna inser man att man behöver nyanställa 2000 personer och samtidigt överta Försäkringskassans rehabiliteringsarbete. Det är visserligen de som i regeringens närhet som säger att detta kommer att bli svårt att genomföra och att Arbetsförmedlingen kanske kommer att fullständigt bågna under uppgiften att ta hand om de 50 000 personer som utförsäkras nästa år. Men man kan ju inte hålla på att lyssna på negativa nejsägare när man håller på att förnya sosseträsket!

Men regeringen har också problem med arbetsförmedlarna själva. (Förutom att det behövda antalet är problematiskt.) De är för snälla!!! De ser inte till att tillräckligt många blir utslängda ur a-kassan. Men frukta inte, borgarna vet råd. Nu ska de utbilda ALLA arbetsförmedlare i A-kassereglerna. Oavsett kompetens eller anställningstid. ALLA ska sitta en halvdag och lyssna på en regelgenomgång. Det har nämligen visat sig att folk inte blir ifrågasatta dvs avstängda från a-kassan i den omfattning som beräknat. Vissa arbetsförmedlare säger visst att de sökande söker i hela landet trots att de sökande inte sökt alla jobb i Norrland som finns. De sitter där och tar HÄNSYN! Var i a-kassereglerna står det något om medmänsklighet? Regler är till för att följas och hör sen.

Nu finns det de som påstår att det kanske inte är arbetsförmedlarna som behöver kompetensutvecklas utan deras uppdragsgivare. Hmph! Måste vara en partitrogen sosse som kan komma fram till något sådant.

Det måste vara svårt att vara missförstådda förkämpar för förnyelsen i detta land korrumperat av socialdemokratin.

torsdag, oktober 22, 2009

Helt naturliga skador

Det är intressant det här med graviditeter och barnafödande. Jag vet inte hur många av mina vänner och bekanta – inklusive mig själv – som har råkat ut för diverse komplikationer som t ex foglossning och skador vid förlossningen. Ändå envisas alla med att säga att det är naturligt. Men vad menar man egentligen? Vi har ju haft pest, stelkramp och digerdöden också, men det hittade vi botemedel mot. Men av någon anledning så fortsätter vi bara tycka att allt med barnafödande är naturligt. Jag har många gånger undrat om vi hade resonerat på samma sätt om det var män som stod för barnafödandet.

Fick en länk från en kollega idag, apropå att vi diskuterade detta ämne med hur naturligt det är med förlossningar, som berättar om en man i Australien som har fått testa på hur ont det gör med värkar. Ni kan läsa artikeln här http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5972797.ab

Han avbryter i alla fall experimentet efter tre timmar och enligt artikeln säger han:
Jag trodde att jag förstod vad ni går igenom. Det gör jag inte. Allt snack om att killar har högre smärttröskel än kvinnor är skitsnack. Kvinnor, ni vinner.

Jo, den tävlingen har jag alltid längtat efter att vinna...
Jag vet att det är många kvinnor som inte håller med mig, men jag skulle själv låta min man ta graviditeten, förlossningen och ammandet utan att tveka.

tisdag, oktober 06, 2009

Människor är inte lika mycket värda?

Ibland undrar jag vad som har hänt med den politiska glöden i vårt land. Varför är det så sällan någon är arg? Varför talar vi så tillrättalagt hela tiden?

Hemlösheten ökar, många vittnar om ett samhälle som blir hårdare och hårdare, ungdomar är så frustrerade att de bedriver omfattande skadegörelse - många är de också som begår våldsbrott. Kvinnor misshandlas i hemmen. Flickor kontrolleras av män i sin närhet. Unga homosexuella får bryta med sina familjer för att kunna leva det liv de vill. Folk tigger på våra gator. De äldre tynar bort i brist på ordentlig omvårdnad. Listan kan göras hur lång som helst. Listan över saker och ting som inte är värdigt människan.

Varför ryter vi inte mer? Varför får vi inte nog? Varför strejkar vi inte? Varför demonstrerar vi inte?

Vad har passiverat oss? Vad har fått oss att acceptera att människor ges olika värde? För det är ju så det är. Hade människor anses ha samma värde så hade vi inte kunnat acceptera en samhällsordning som sorterar, diskriminerar, och avhumaniserar "den andre".

fredag, oktober 02, 2009

Effektivt = Vinst ?

En vårdcentral på Södermalm har lyckats göra en utdelning till aktieägarna på 10 miljoner förra året. Hur är det möjligt? Jo, för att landstinget bara fick ett enda sketet anbud när detta skulle läggas på entreprenad. Det var uppenbarligen ett dåligt anbud. Men det var ju det enda, så det gick till dem i alla fall. Fel nr 1. Man säljer ut allt man kan oavsett vilka anbud man får. Galet.

Ägaren ser inga problem med att skattepengar blir miljonvinster för ägarna. Enligt en av ägarna till just den här vårdcentralen är huvudpoängen att skattebetalarna får ut så mycket vård som möjligt för sina pengar. De blev mer effektiva, därför kunde de göra vinst. För skattebetalaren blev det ingen ökad kostnad. Fel nr 2. Så enkelt är det inte. Det där argumentet är rent skitsnack. För det första: jag älskar effektivitet. Det är bra och viktigt. Men vad är effektivitet för något? Och hur mäter man det i samband med vård och omsorg. Det är inte så jävla enkelt att det bara handlar om att korta ned besöken med halva tiden, så kan man ta emot fler patienter så har man helt plötsligt blivit mer effektiv.

Jag ser det så otroligt tydligt på min vårdcentral efter att man har infört vårdval-Stockholm-systemet. För att få någon hjälp överhuvudtaget måste man först gå dit. Göra ett läkarbesök.
”Jaha, du är förkyld?”
”Ja, det sa jag ju på telefon, har varit det ett par dagar och mår riktigt dåligt”
”Ok, men då gör vi så att du går hem och vilar så kommer du tillbaka på torsdag om det inte är bättre”
”Va?”
”Gå hem och vila och kom tillbaka om två dagar om det inte blivit bättre”
”Men det här kunde ni väl sagt på telefon? Jag kom ju hit helt i onödan, om ni inte ens tar en sänka”
Inte effektivt för mig. Dock för vårdcentralen som får pengar för varje besök jag gör. Ni förstår min poäng…

Sen det här med att skattebetalarna inte bryr sig om att det delas ut miljontals kronor i vinst till ägarna från verksamheter som finansieras med skattemedel. Fel nr 3. Vi bryr oss. Jag och många med mig vill inte leva i en värld där barnen på förskolan inte får mjölk att dricka eller frukt att äta för det kostar för mycket pengar. För man måste spara. För man måste göra vinst. Nej tack.

torsdag, oktober 01, 2009

Som medlem kräver jag en utredning

Idag recenseras Gellert Tamas nya bok "De apatiska". Jag skäms, jag skäms, jag skäms. Jag har skämts länge men än mer idag. Skäms för att jag satt på Statsrådsberedningen, förvisso som en timanställd brevsvarare, och på ett avfärdande sätt svarade på allmänhetens oroliga brev om att vi, i humanitetens föregångsland, utvisade dödligt sjuka barn.

Men det räcker inte med att skämmas och det räcker inte att som s-företrädare beskrivna i Tamas bok säga att det var så länge sedan att man inte längre minns eller att man inte vill ta i denna soppa.

Som medlem kräver jag att det socialdemokratiska partiet genast tillsätter en utredning kring hur det kunde komma sig att den socialdemokratiska regeringen medverkade i att sprida rasistiska myter kring de apatiska flyktingbarnen och deras föräldrar; att barnen simulerade, att föräldrarna tvingade dem eller att föräldrarna förgiftade dem. Utredningen ska förutom att klarlägga orsakerna också föreslå åtgärder för att det socialdemokratiska partiet inte ska bedriva dylik rasistisk politik igen.

Det är det bästa vi kan göra nu.

onsdag, september 23, 2009

Mammorna ska acceptera och förstå och papporna ska dricka öl

Jag blir så förbannad när jag läser DN artikel om parterapi som förstärker könsrollerna (titta här http://www.dn.se/insidan/parterapi-kan-forstarka-konsrollerna-1.955857). Jag är inte det minsta förvånad, men ändå…

Där skriver de till exempel så här: ”Lisa och Linus är i 25-årsåldern och nyblivna föräldrar. De medverkar i ett program i SVT, där en psykolog och en coach hjälper par att hitta en fungerande relation. Deras bebis skriker, de är trötta och slitna och hade inte förväntat sig att det skulle vara så svårt att vara föräldrar som det faktiskt är. De är rädda att tappa bort sig själva när de ständigt fokuserar på barnet.
Trots att både Lisa och Linus beskriver samma problem så får de helt olika råd. Mamman uppmanas att acceptera att det är jobbigt att vara förälder och att hon får tid för sig själv senare. Pappan uppmuntras att inte glömma bort att ”bara vara Linus”, prioritera egen tid och träffa polarna. Programledarna påpekar själva att det kanske inte är så politiskt korrekt, men motiverar det med att de utgår från Lisas och Linus individuella behov.”

Jag behöver nog inte säga så mycket mer. Ni fattar varför jag blir så fruktansvärt provocerad. Man kanske inte får svära här men jag tar den risken. Vilket jävla sätt!

Enskilda idioter eller struktur?

Den stora snackisen på sistone har varit Anna Anka, det går inte att komma ifrån. Var man än är så är det någon som pratar om henne. Det är inte speciellt snälla saker som sägs, men det kan jag ha viss förståelse för. Själv har jag väldigt svårt att ta det på allvar så jag har mest skrattat åt det (även om jag till skillnad från henne sällan skrattar speciellt mycket när jag går till banken).

Men det slog mig när jag i veckan läste en notis i Metro om att hon t ex har sagt att kvinnor ska ställa upp på sex när mannen vill, att man kanske inte ska ta alltför lätt på hennes åsikter. Det handlar om hur man ser på kvinnor, vad man förväntar sig av dem och hur man ser på kvinnors tillgänglighet sexuellt. För hon är naturligtvis inte ensam om att tänka så här även om få skulle vara så ”ärliga” som hon är. Det är olika symtom men samma struktur som gör att t ex de män som varit inblandade i den senaste sexhärvan där de både köpt sex av minderåriga och använt våld, inte visar någon ånger. De ångrar att de gjorde som de gjorde för att de åkte fast och nu riskerar fängelse, men de känner ingen ånger gentemot flickorna i fråga. Samma argument som alltid, de ville själva. Det är märkligt att de på något sätt drar slutsatsen att de kan göra vad som helst mot en tjej om hon inte protesterar.

Om man ser detta utifrån ett individuellt perspektiv så är det lätt att avfärda dessa män jag pratar om ovan med att det är enskilda idioter. Lite som jag tänkte när jag läste Anna Ankas inlägg. Och precis som min reaktion på Roland Poirier Martinsson inlägg ”jag-är-så-lycklig-för-att-jag-har-en-hemmafru” var. Men när man inser att det handlar om väldigt många idioter kan man istället dra slutsatsen att det handlar om strukturer. Att vi fortfarande lever i ett samhälle som präglas av en unken syn både på män och kvinnor även om det visar sig på olika sätt.

söndag, september 20, 2009

SJ lagrar tågresor med namn och telefonnummer

I dag bokade jag en tågbiljett via en telefonförsäljare och passade på att fråga hur SJ hanterar mina personuppgifter nu när de börjat kräva namn på alla resenärer. Döm om min förvåning när tjejen jag pratade med glatt berättade att de lagrar alla resor jag har gjort och kommer att göra tillsammans med mitt namn och mitt telefonnummer.

När jag frågade varför fick jag svaret att jag ska kunna ringa SJ och veta var jag rest. För det behöver man själv ofta veta, inte sant? Om det hon säger stämmer kan vem som helst ringa SJ, låtsas vara jag och få veta exakt när och var jag rest med tåg.

Jag måste erkänna att jag var lite lätt skeptisk till upplägget, så SJ-tjejen ville försäkra mig att det inte fanns något att oroa sig för. "Det är ju ingen annan som kommer åt våra system". Nähä, vad bra då.

lördag, september 19, 2009

fredag, september 18, 2009

KD vill diktera hur vi ska leva



KD har ingenting emot att diktera hur vanligt folk ska leva, bara diktaten följer KD:s idéer skriver Anne Marie Lindgren idag i sin facebookstatus. Och det är precis vad jag tänkt ända sen Hägglund höll sitt populistiska tal på Almedalen som förklarade 85% av svenskarna som inte lever som i Hägglunds dröm om "vanligt folk" för lurade.

Igår angrep Hägglund "kultureliten" för att vilja diktera hur vanligt folk ska leva. Läs i Expressen och DN.

Idag förklarar KD att fru Anka, som just dömt ut alla vanliga svenska familjers sätt att dela barnomsorgen jämlikt, är välkommen som KD-politiker. Läs i Dagen och Expressen.

Läs också FP i Nackas sköna diss av KD här. Men det kan ju kvitta, en röst på FP blir ju ändå en röst på alliansen och deras allierade KD, vars kvinnosyn och populism ibland inte skiljer sig nämnvärt från SD. Som ju också kommer att stötta en borgerlig regering (just det, SD blir vågmästare lika lite som C eller KD blir vågmästare, för vi vet redan vilken regering de kommer att stötta).

Illustrationen ovan är från Riksdagens respektive KD:s webbplatser med dem vill jag ställa en fråga om "verklighetens folk" till Göran Hägglund, vad är din verklighet Göran? Varför är förlegade normer, skönhetsideal och könsroller så viktiga att bevara att du till och med dömer ut alla de människor som inte anpassar sig?

onsdag, september 16, 2009

Att trampa på de som ligger

Jag arbetar som folkhögskolelärare med samhällskunskap och svenska. Mestadels så arbetar jag med deltagare som är födda i andra länder och som av ena eller andra anledningen hamnat i vår verksamhet. Det är otroligt många olika ursprungsländer som dyker upp och ännu fler livsöden. De jag möter har en sak gemensamt och det är att de vill ha ett jobb och ett tryggt och drägligt liv för sig och sina nära och kära. Jag älskar mitt jobb: det är många skratt och många utmaningar…
Men det finns ett problem med mitt jobb; jag SKÄMS över hur Sverige behandlar de som bor i Sverige trots att de föddes någon annanstans. Jag är inte alls förvånad över bråken/upploppen i Malmö, Göteborg och Uppsala. För att vara ”invandrare” i Sverige idag är att vara misstänkt. Misstänkt bidragsfuskare, misstänkt kriminell, misstänkt dagdrivare. Vem skulle inte vara förbannad?
Hos arbetsförmedlingen tvingas man söka jobb enligt beting vilket leder till att man måste förnedra sig och söka jobb som man vet att man inte kan få, hos socialen måste man skrapa med foten och minsann kunna förklara varför man behöver ett par nya glasögon. Försäkringskassan, CSN, kronofogden, migrationsverket och andra representanter för svenska samhället överöser en med blanketter som man inte förstår och som man än mindre vet varför man har fått. Och alla dessa byråkrater ger känslan av att de måste kontrollera en så att man inte ljuger, fuskar eller bedrar.
Ibland blir det så absurt så att man inte vet om man ska skratta eller gråta.
* En ung kvinna har precis gift sig med en man i hemlandet. Hon bor själv med sitt barn i Sverige i en hyreslägenhet sedan länge. Maken har inte fått uppehållstillstånd än utan söker det från hemlandet. Då skickar försäkringskassan ett brev och meddelar att nu får hon inget bostadsbidrag längre för nu har hon gift sig. Vilket leder till att hon får ringa till Frälsis för att kunna få mat (alla pengar hade ju gått till hyran och socialen hade inte tid förrns nästa månad).
* En kvinna blir erbjuden en lägenhet i det kommunala bostadsbolaget och hon kommer på utsatt tid för att skriva kontrakt. När bostadsbolagskillen får syn på henne så vet han plötsligt inte om de har några lägenheter lediga. Kvinnan är klädd i knälång slöja.
* En man får en dotter. Då blir han tvungen att söka uppehållstillstånd för det nyfödda barnet hos migrationsverket. Detta trots att både han och hans sambo har permanent uppehållstillstånd och bor i Sverige sedan många år.
* En kvinna tappar sitt ID-kort och går till banken för att skaffa ett nytt. Då får hon veta att någon måste intyga hennes identitet. Hon kommer tillbaka med sin fd man. Nej, det duger inte då de inte längre är gifta (att de varit gifta i 10 år spelar ingen roll). Hon ringer då sin lärare som även hon följer med för att intyga hennes identitet. Men inte heller det accepteras då det var ett år sedan hon slutade skolan. Några andra känner hon inte som själva har ID-kort. Vad ska hon göra? Utan ID kan hon inte legitimera sig för att skriva kontrakt eller göra ett kortköp.

Usch, det här blev jättelångt men ibland blir man bara så förbannad. Vart tog det generösa och öppna Sverige vägen?

Nej tack Anders Borg, jag vill inte ha din skattesänkning

Jag har eget företag. Enligt SVT:s Rapport kommer jag och andra egenföretagare snart betala tio tusen kronor mindre i skatt varje år när egenavgifterna sänks med fem procentenheter. Tio tusen kronor som jag tidigare bidragit med försvinner från statens balansräkning. Dessa tio tusen kronor skulle kunna användas mycket, mycket bättre. Vad sägs om att istället ge dem till någon av de tiotusentals svenskar som kastas ut ur försäkringssystemet nästa år?

Men tyvärr är det värre än "bara" fördelningspolitik. Statens kostnader som förr täcktes av mina tio tusen kronor finns kvar, så istället för att jag betalar skatt ska Anders Borg låna ihop pengarna. Det blir alltså ett hål i budgeten när regeringen försöker muta mig att tycka de gör tillräckligt för småföretagare. Jag blir nästan förolämpad. Tror regeringen att småföretagare är dumma i huvudet?

Här är något du inte fattat, Anders Borg. De flesta småföretagare är inte lika skattefixerade som du. Problemet för oss är inte att egenavgifterna är för höga. Problemet är att vi bidrar lika mycket som alla andra till ett trygghetssystem som inte ger oss samma trygghet som det ger alla andra. Jag skulle glatt betala klart mer än jag gör i dag för ett trygghetssystem som var värt namnet även för mig.

Vi småföretagare vet hur sårbara vi och våra företag är. Att yttre omständigheter lätt kan rasera det vi byggt upp. Alltså är det inte skatten som oroar mig som småföretagare. Det är känslan av att inte ha någon som kan täcka upp om något svårt och oväntat skulle hända och jag inte kan jobba. Det är risken att uppdragsgivarna ska ha hunnit vända sig till någon annan när jag kommer tillbaka från semestern. Det är vetskapen att jag kanske inte har något företag kvar efter en föräldraledighet. De sakerna oroar mig, inte skatten.

Jag har världens roligaste jobb i mina ögon, och jag kan inte komma på något jag hellre skulle göra än det jag gör i mitt företag. Men ibland önskar jag att det var lite lättare att kombinera företagandet och livet i övrigt. Där är den här moderatstyrda regeringen ett enda stort misslyckande.

Så ligger det till, Anders Borg. Du är ett problem för mig. Inte skatten.

Hudfärgen - som är så viktig för oss

Jag dansar västafrikansk dans därför att det är det roligaste jag vet. Men ofta innebär deltagande i den västafrikanska dansen prövningar som inte är fysiska. Igår i omklädningsrummet pratade en kvinna uppskattande om sina två danslärare och hur väl deras olika dansstilar kompletterar varandra: " De är som glass och chokladsås!" Paus. "Ja, alltså som chokladglass och chokladsås."

Inget illa menat. Hon uttryckte verklig uppskattning för sina två danslärare men deras hudfärg var ändå ack så viktig. För inte hade förtsättningen på¨"De är som glass och chokladsås." varit "Ja, alltså som vaniljglass och vit chokladsås." om de två lärarena varit vita?

söndag, september 13, 2009

När män gör kvinnliga saker

Det slog mig i veckan när jag tittade på SVT:s "Debatt", att folk är livrädda för feminister. Eller åtminstone för vad feminister kan åstadkomma.
Debatten handlade om män som ammar (eller eventuellt kan komma att amma).
Jag hörde inte hela debatten men det som var återkommande var frågan ”varför måste vi bli helt lika?” Det är lika roligt varje gång någon säger att ”jag är för jämställdhet, men män och kvinnor kan inte bli helt lika och bör inte bli det heller”. Som inte inser att det är precis det som är det stora hindret för ett jämställt samhälle, att vi ser allt i termer av manligt och kvinnligt.

Ibland blir jag osäker, men jag antar att Maria Abrahamsson egentligen inte är ointelligent, utan att hon bara tycker det är roligt att framställa feminismen som något helt ologiskt. Hennes slutsatser är också som så ofta mycket märkliga. Hon tycker att ammande män inte är värda att debattera eftersom det finns så mycket viktigare saker att lyfta, till exempel oskäliga löneskillnader. Hon är orolig för att det bara skadar feministerna och att detta kommer leda till en backlash, för frågan om män som riktiga föräldrar är inte så viktigt. Hur orolig hon är för en feministisk backlash kan man ju undra… När folk blir jättearga för att en man gör något som de tycker ska vara förbehållet kvinnor (eller tvärtom), ja det är just då vi börjar diskutera de intressanta frågorna.

Journalisten Martin Halldin sa till skillnad från Maria Abrahamsson ett par kloka ord att om man sätter in amningen och föräldraskapet i en kontext så kan man se att det har varit avgörande för löneskillnaderna. Självklart är det så. Om vi kvinnor inte ansågs vara babymaskiner som inte hinner jobba och prestera på arbetsplatsen efter att vi har fått barn kanske vi sågs mer som en tillgång än en risk.

Sen kan man ju gå till sig själv. Även som feminist händer det ju att ens föreställningar om manligt och kvinnligt eller naturligt och onaturligt måste ifrågasättas. Alex Schulman sa i debatten att han blev äcklad av tanken på att se en annan man amma, och om jag ska vara helt ärlig kan jag förstå honom. Det är en spontan reaktion. Det intressanta blir ju då att fråga sig själv varför. Varför är det så hemskt? För att det är något män inte ska göra? Om de kan amma, precis som kvinnor, vad är det då för fel på att de gör det? Det enda svar jag kommer på är att det känns fel. För det är ju så det är med de här frågorna där man helst går på sin magkänsla, det finns inga vettiga förklaringar egentligen. Det handlar ju om att vi har lärt oss att det är ett av de mest kvinnliga och moderliga vi kan göra är att amma. Och om män också kan göra, vad blir det då kvar av det vår identitet som kvinnor och mödrar?

fredag, september 11, 2009

Socialdemokraterna + Tjänstemännen = sant?


Jag vill slå ett slag för ovanstående seminarium, där tre Rebellor ingår i panelen.

fredag, september 04, 2009

Release av Rebellas rapport på Sveavägen 68

Delar av Rebellas analysrapport presenterade framtidsrapporten

Johan Westerholm och Anders Eriksson var på plats

Josefin Deiving och Somar Al Naher var också där


Efter presentation av rapporten följde en diskussion om denna


Johan Sjölander


Anna Ardin och Petra Larsson lyssnar på ris och ros av rapporten
-
I skrivandet stund har följande skrivit om framtidsrapporten:
Peter Andersson - Socialdemokratins framtid - Rebella
Arvid Falk (Anders Eriksson) - Med Rebella mot framtiden, del 1
Opassande - Läs- och tänkvärt
Mattias Bjärnemalm - Piratpartiet i Rebellas rapport
Magnus Callmyr - Socialdemokratisk kärlekskritik
Arvid Falk (Anders Eriksson) - Med Rebella mot framtiden, del 2
Fredrik Jansson - Var är Rebellasamhället?

torsdag, september 03, 2009

Tack för all respons på rapporten!

Tidigare idag presenterade vi vår rapport för partiets framtid på en trevlig halvtimmesträff med ett femtontal bloggare, partivänner och journalister. Här skrev vi om det tidigare idag också.

Vi är mycket glada över all den positiva feedback vi fått, inte minst från partifolk, tack! Här har jag bäddat in rapporten så att ni lättare ska kunna läsa direkt. Klicka på helskärmsymbolen nere i högra hörnet för att kunna se bättre.



Andra som skriver om rapporten hitintills:
Rebellas heliga vrede (Ulf Bjereld)
Piratpartiet i Rebellas rapport (Mattias Bjärnemalm, Ung Pirat)
Mer om framtiden för (S) (Anna Hjalmarsson, Aftonbladet)
Bra jobbat, Rebella! (Dags för rättvisa!)
Socialdemokraternas framtid - Rebella (Peter Andersson)
En rapport för framtiden (HBT-sossen)
Tro på oss själva och inte andra! (Högbergs tankar)
Dagens citat: S-kvinnorna i Rebella (Per Gudmundson, SvD)
Med Rebella mot framtiden (Arvid Falk)
Ny rapport från kärleksfulla kritiker (Kristen vänster)
Rebella... (Radikal Socialdemokrati)
Rebellas rapport för partiets framtid
Vår pressinbjudan

1950-talets trafikplaner löser inte 2040-talets problem

Jag är egentligen inte förvånad när vår blåbrungråa regering slutligen slänger alla klimatambitioner överbord. Det är trots allt en regering vars klimatproposition kallas ”miraklet i Rosenbad” av Sveriges billobby. Men när beslutet att säga ja till ”Förbifart” Stockholm kom idag gör det ändå ont i både hjärtat och hjärnan.

Det gör ont för att de 27 miljarderna i investeringar i infrastruktur i Stockholmsregionen hade kunnat gå till så mycket bättre saker – tvärbanor, snabbspårvägar, nya biogasbussar, mer tunnelbana och pendeltåg - och vi kanske skulle kunna våga tänka på de mer visionära lösningarna som behövs i vår växande stad och region. Med 27 miljarder kronor blir en ringlinje med tunnelbanan mer realistisk. Vi hade kunnat börja bygga en hållbar storstad men väljer i stället att bygga fast oss mer i den ohållbara.

Det gör ont för att solidariteten med kommande generationer och alla de människor som redan i dag drabbas av den ökande växthuseffekten blir överkörd. I ett läge där världen ska samlas för att hitta strategier för at minska utsläppen av klimatgaser väljer vår regering att satsa pengar på ett projekt som ökar utsläppen.

Det gör ont för att politisk prestige kring ett skrytbygge väger tyngre en saklig genomgång av för- och nackdelar med olika alternativ. När Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) tittade på de olika alternativ för Nord-sydliga förbindelser kom de fram till att tillgängligheten och möjligheten att resa i regionen inte alls blev bäst med Förbifart Stockholm. Det så kallade Kombinationsalternativet – där Vägverket rafsat ihop ett förslag med ökad kollektivtrafik och utbyggnad av befintligt vägnät - var bättre på att möta de transportpolitiska målen.
”SIKA konstaterar att Vägverkets avfärdande av Kombinationsalternativet sker trots att detta alternativ enligt vägutredningen leder till en ökad eller lika stor tillgänglighet till arbetsplatser i regionen både med bil- och kollektivtrafik för betydligt fler kommuner i länet jämfört med Förbifart Stockholm. ” Läs gärna hela det intressanta remissvarat som tar hål på en del myter om namnet Förbifart och annat.

Det gör faktiskt också ont när partikamrater inte vågar gå ur de uppkörda hjulspåren och kör på med det defensiva mantrat ”både och”. Det är i bästa fall naivt att tro att vi har råd med stora satsningar på kollektivtrafiken utöver de 27 miljarder kronorna till denna motorväg. Jag tror att det blir väldigt svårt för oss i Stockholm att övertyga övriga delar av landet att vi har rätt till alla dessa investeringar.

Och det gör ont när samhällsplaneringen inte förmår lyfta blicken från de planer man redan har till en hantering av framtidens utmaningar. Jag har så oerhört svårt att tro att den ritning som var trafikplanerarnas våta dröm på 1950-talet ska vara lösningen 2030- och 40-talens problem.

För er som funderar över hur detta hör hemma på Rebellabloggen vill jag bara be er reflektera över vilka som gynnas mest av satsningar på utbyggd kollektivtrafik och vilka som är överrepresenterade på motorvägen, samt vilka som drabbas hårdast av torka, översvämning, kraftigare orkaner och klimatflykt.

/ Nanna

Mer visioner och mer interndemokrati - läs framtidsrapporten här!

Vi i unga S-kvinnor Rebella har sedan EU-valet arbetat med att tänka kritiskt kring några frågor som vi tror är ödesfrågor för vårt parti.

Vi möttes dagarna efter valet med en stor förståelse för alla de unga, inte minst kvinnor, som i så hög utsträckning valt andra partier. Ur den insikten bestämde vi oss för att ta ansvar för att de tankar vi tänkte då inte stannade hos oss. Rädsla för att inte bli lyssnade på eller för att vi hoppas att någon annan ska lösa frågan åt oss håller inte längre som argument. För partiet, det är ju vi.

Vi vill att Socialdemokraterna ska återta initiativet i svensk politik, och det måste ske genom att vi - med hjälp av vår framgångsrika ideologi socialdemokratin – skapar, tydliggör och tror på våra visioner om framtidens samhälle. Vi måste sluta använda de modeller – och det språk - som är skapade för en annan vision än vår och både modernisera och skärpa våra analyser av klass och makt.

I vårt land finns mycket stora resurser för Socialdemokraterna i form av människor. Människor som vill och kan tänka för partiet och för det gemensammas bästa om de får en chans. Människor och kompetens som vi måste ta till vara. Det kan vi göra genom att våga decentralisera makten över partiet till gräsrötterna. Vi måste välkomna, och vara, kärleksfulla kritiker.

I framtidsrapporten förklarar vi närmare hur vi har tänkt och hoppas att vår rapport kan inspirera dig att tänka själv, oavsett om du håller med oss eller inte.

Klicka här för att läsa rapporten!

Och läs första kommentaren om rapporten i Ulf Bjerelds bloggpost Rebellas heliga vrede.

Release för Rebellas framtidsrapport

Per Gudmundson dedikerade en hel ledare till SATC-sossar, vilket resulterade i en debatt i bloggosfären om unga S-kvinnor, Socialdemokratin, metod och politik.
-
Unga S-kvinnor Rebella är inte nätverket Sq2540sthlm, men många rebellor ingår i nätverket.
-
Vi i Unga S-kvinnor Rebella vill ge Gudmundson svar på tal. Unga S-kvinnor gör så mycket mer än dricker CosmopolitansSjögräs. Vi har tidigare motionerat om en ny, radikal familjepolitik - Tänk om familjen! och idag, klockan 15:00, släpper Rebella en framtidsrapport.
-
Plats för release är Sveavägen 68. Partikamrater, bloggare och journalister är hjärtligt välkomna!


/ALEXANDRA EINERSTAM

lördag, augusti 29, 2009

måndag, augusti 24, 2009

Den borgerliga regeringen tar från kvinnor och ger till män

Vill tipsa om Malin Dahlströms artikel i Gotlands tidningar "Alliansen missgynnar kvinnor".

Hon skriver bland annat att 57 procent av skattesänkningarna som genomförts har gått till männen, 43 procent till kvinnorna enligt riksdagens utredningstjänst och att löneskillnaderna ökat. Sedan 2006 har skillnaden mellan kvinnor och mäns årliga löner ökat med 12 800 kronor, det är mer än tusen kronor i månaden - enligt budget skulle män bara ha dragit ifrån med ytterligare 900 spänn i månaden, så man har ju lyckats över förväntan med att minska jämställdheten.

I Almedalen för två år sedan talade finansminister Anders Borg (M) om att jämställdheten var en av de viktigaste politiska frågorna. Och man kan ju helt klart undra hur jämställdhet plötsligt ska uppstå om regeringens politik ger motsatt effekt mot den önskade.

Jag skrev om moderaternas "jämställdhetspolitik" för några månader sedan här. Schyman förutspådde detta redan 2007 genom att kolla borgerlighetens framlagda budget, och nu har det alltså visat sig bli precis så, den moderatstyrda regeringen tar från kvinnor och ger till män och Borg hoppas kanske fortfarande att jämställdheten ska lösa sig av sig själv.

torsdag, augusti 20, 2009

Det är vi som är sex and the city-sossarna

Per Gudmundsson, SvD, raljerar över att unga s-kvinnor hittar nya former för att locka människor till politiken och till ansvaret för vårt gemensamma samhälle. Han vill helst att politik ska skötas av män vid läderklädda styrelsebord men han fick inte stå oemotsagd länge. Idag svarar sex and the city sossarna i SvD. Svaret beskrivs i kommentarerna bland annat som en rak höger. Men många sossar har hitintills kommenterat att Gudmundsson är en dum högergubbe som inte tål att unga kvinnor organiserar sig på sätt som funkar för dem. Vad jag däremot skulle vilja lyfta särskilt i repliken är följande, som jag tycker är klockrent:

Initiativet är vårt eget och är inte organiserat uppifrån. Tvärtom – intresset är inte särskilt stort från den etablerade politiken. Etablissemanget (läs Gudmundson) på ledarsidor och bland ombudsmän tycks vara överens om hur ”riktig” politik ska bedrivas.
Sex and the city-sossarna är alltså vi i nätverket sq2540, där jag och många andra rebellor är aktiva, och vi är exceptionellt glada över den komplimangen! På facebook utbröt en fullkomlig lyckostorm över Gudmundssons val av epitet!

Andra på ämnet: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17.

Fler åklagare som inte borde få hantera sexualbrott

Kammaråklagare Rolf Hillegren får inte längre hantera sexualbrott efter sina uttalanden om att sex mot partnerns vilja i en relation knappast ska ses som våldtäkt och ge två års fängelse, utan snarare en ordningsförseelse, samt "att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker.”

Men det är inte bara Hillegren som har synen "att inte ha samlag mot någons vilja är en god umgängesregel. Men i skriftlig form gör den sig bättre i etikettböcker än i lagböcker." Anders Halfwordson, Anna Pettersson och Anders Sundholm, samtliga i oktober 2007, kammaråklagare vid City åklagarkammare i Stockholm anser att så är fallet.

Vad tänker ledning för Stockholm city åklagarkammare, Jonas Almström, Birgitta Tholander Werne och Per Nichols, göra med dem om de fortfarande befinner sig på samma åklagarkammare?

Dessa personer ska naturligtvis få delta i den viktiga debatten om våldtäkt men de har liksom Hillegren förverkat förtroendet som åklagare om de tycker att vi ska gå tillbaka till den gamla lagstiftning att en man när som helst får lägra sin hustru.

Men som DN idag skriver så verkar det som om åklagarnas syn inverkar på deras professionella roll. Stockholm city klagarkammaren är den enhet som enligt forskning från 2007 år efter år visar det sämsta resultatet när det gäller uppklarade våldtäkter. I city nådde 93–96 procent av anmälningarna aldrig rättslig prövning. I söderort var den siffran 78 procent. Rikssnittet hamnade på 88 procent.

Ledning för Stockholm city åklagarkammare har betydligt mer att göra än att bara stänga av Hillegren.

onsdag, augusti 19, 2009

Dags för en samtyckeslagstiftning

Kammaråklagare Rolf Hillegren har fått ta emot stark kritik efter sitt uttalande om att sex mot partnerns vilja i en relation knappast ska ses som våldtäkt och ge två års fängelse, utan snarare en ordningsförseelse. Han ber nu om ursäkt för detta men hävdar istället ”Jag delar uppfattningen att ”ett nej är ett nej” som brukar hävdas. Däremot anser jag att man inte ska lagstifta om samtycke, då frågan ändå är central i alla våldtäktsmål. Att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker.” (sic!)

Professor emirita i straffrätt Madelein Leijonhufvud har krävt hans avgång och vill helt rätt införa en samtyckeslagstiftning.

En samtyckeslagstiftning handlar inte om omvänd bevisbörda utan om en lagstiftning vid sexualbrott som innebär att man utgår från att offret säger nej tills den säger ja istället för dagens att man säger ja tills man säger nej.

En samtyckeslagstiftning kommer nog inte ändra på det faktum att de flest våldtäkter aldrig anmäls och att de flesta våldtäktsmän inte fälls på grund av att det är svårt att bevisa.

Men en samtyckeslagstiftning skulle få den åtalade att svara på hur samtycket inhämtades istället för att den målsägande skulle svara på hur denna protesterat. En samtyckeslagstiftning kan också leda till en förändring av inställningen till vad våldtäkt är. Samtal mellan människor om våldtäkt kommer att präglas av att man ska ta reda på att den som man vill ha sex med också vill det. Inte om tjejen (som oftast) sa nej.

Det finns många röster för en samtyckeslagstiftning: Miljöpartiet, Feminsitiskt initativ och Libertas redaktör Hanna Linnéa Hellström skriver väl om en samtyckeslagstiftning och Annie Johansson (C) var helt rätt ute i denna fråga när Stureplansprofileran häktades och framhävde att Europadomstolen 2003 fastslog genom Bulgariendomen ett krav på att alla sexuella handlingar som inte bygger på samtycke ska vara straffbelagda. Bland EUs medlemmar kan nämnas att Belgien, Irland och Storbritannien redan har lagar som innebär att sexuella handlingar som företas utan samtycke anses som våldtäkt. Det är snarast en skandal att Sverige, genom att ha Europas senast stiftade sexualbrottslag står tveksam inför de krav som Europadomstolen kräver.

Det är dags för S att se över frågan.

torsdag, augusti 13, 2009

Det är dags att säga några sanningens ord till vårt parti

En grupp på sju brighta rebellor har ända sedan medlemsmötets urladdning efter EP-valet i juni slitit med en rapport om vårt älskade partis framtid. Rapporten ska diskuteras på Rebellas beryktade årliga helg om några veckor och ska sedan färdigställas för att förklara hur vi ser på problem och möjligheter i vår gemensamma framtid. Ett slags underlag för äktenskapsrådgivning skulle jag säga.

Som en teaser kan jag redan nu berätta att det vi berör är ungefär det här:

Vision och ideologisk förankring:
Att återta initiativet
Självförtroendekris i ekonomiska frågor
Det nyliberala språkbruket
Vad vill vi?
Klass, etnicitet och kön - mer maktanalys

Organisation, interndemokrati:
Underskatta inte väljarna
Låt oss vara socialdemokrater
Mona och dreven
Nya sociala medier – att våga decentralisera makten
Fler S-föreningar för unga utöver partiet och SSU

Och så lite specifikt om EU-valet 2009:
Varför Miljöpartiet?
Varför Piratpartiet?
Varför Moderaterna?
Partierna går mot mitten
Frånvaron av ideologi
Identifikation
Folkbildning
Ekonomisk trovärdighet
(S)trutsmentaliteten

Så håll ut, snart kommer ni få veta!

Andra som kommenterat vår rapport: Johan Ulvenlöv, Peter Andersson och Alexandras: en "valanalys" jag kan skriva under på. Läs också våra tidigare inlägg inför rapportskrivandet här: plikten framför allt?, bra eller dåligt och ärliga unga S-kvinnor om S.

tisdag, augusti 11, 2009

När ska jag bry mig?

Jag såg en flicka. Kanske ungefär i min egen ålder. För liten tröja. För stora byxor. Haltande gång. Tom blick. Hon var ensam. Hon hade sina pengar och sitt pass i en plastpåse. Hon gick målmedvetet fast utan ett mål. Hon gick långsamt.

Jag undrar vem hon var.

Och jag undrar vad hon har varit med om.

Jag vill fråga. Men det kan man inte. Eller kan man det? Var går gränsen mellan att kränka någons integritet och att bry sig?

måndag, augusti 03, 2009

Så kommer kanske äntligen den nya familjepolitiken!

S, V och MP gör nu gemensam sak och berättar om sina visioner för stjärnfamiljen, en programförklaring för en framtida familjepolitik som beaktar att många människor inte lever efter klassiska mamma-pappa-barn mönster.

De som har följt Rebella under året vet att detta är en politik vi har kämpat för och som nu ser ut att bli verkligen. Det är med glädje jag läser om ambitionen att öka antalet vårdnadshavare, se till så att förskolor har öppet också kvällar och helger, ge ensamstående rätt till insamination och se över möjligheten att överlåta föräldrapenning på andra personer än biologiska föräldrar med mera. Analysen känns modern och helt rätt - och det är inte utan att den polyamorösa relationen mellan de tre partierna i alla fall idag känns väldigt fruktsam!

Låt oss hoppas att de socialdemokratiska ombuden på kongressen i höst fattar beslut i den här andan - och bland annat bifaller Rebellas motion!

tisdag, juni 30, 2009

Herregud

Såg ett program om människor som slår sina barn. Som ”smiskar” sina barn. Som menar att man måste smiska sina barn. De var kristna och enligt dem var det ett direkt påbud från Gud.

En av personerna som är med i reportaget tillverkar spadar och ger bort dem på nätet. Och skriver utförliga beskrivningar om hur man ska slå sina barn med dessa spadar. För att det ska bli rätt. Det är nämligen olika många slag för olika saker. Man ska också vänta en minut mellan varje slag. För då känns det ordentligt. Att vänta en minut på nästa slag är en lång tid för ett barn, säger han. Herregud.

I en av familjerna de följer ”disciplinerar” mamman sina barn med smisk. Hon använder en läderbit. Enligt henne är den bra eftersom den är följsam men ändå gör ordentligt ont. En av hennes söner har vid ett tillfälle inte slutfört sitt jobb (som hon kallar det). Det var att städa undan efter lunchen. Hon frågar sin son om han har städat och han säger att han har gjort det. När det sedan visar sig att han inte hade gjort klart ”jobbet” börjar förnedringen. Han får förklara varför han ljuger. Ljuger. En kille på 9-10 år. Han skrattar lite. Hon undrar om han tycker det är roligt. Han säger att det inte är roligt.
Han vet att han ska få smisk. Han vet precis vad han ska göra när hon säger ”du vet vad du ska göra”. Han får bra ned byxorna, ställa sig med händer mot soffan. Så får han tre slag med läderremmen. Han gråter och säger att det gör ont. Sen säger mamman att han ska komma och be om ursäkt när han har gråtit klart. Och det gör han. Herregud. Kristna människor som säger att Gud har sagt att man ska slå sina barn. Är det bara jag som tycker att de är helt galna?

Min första tanke när jag såg den här scenen utspela sig var att det här är barnen som hämnas. Som på något sätt kommer hämnas all förnedring och smärta som de har fått stå ut med. Kanske inte mot sina föräldrar. Kanske mot någon annan.

Familjerna berättar om hur de uppfostrar sina pojkar att bli ledare. Och sina flickor att bli hemmafruar. Det är inte något som de själva kan välja bort. Det är de alternativet som erbjuds.

Jag vet att det är väldigt många människor i världen som är troende, själv är jag inte det. Jag tror på massa saker, men bekänna sig till en religion har jag svårt att se mig själv göra. Ibland känns religioner som en täckmantel för att få moralisera över massa människor och deras val. Visst finns det religiösa som tycker det är ok att homosexuella gifter sig, som inte har något emot sex utanför äktenskapet, som inte är emot aborter och som inte kämpar för att behålla traditionella könsroller, men ibland känns det som att religion per definition är bakåtsträvande. Jag förstår att detta kan uppfattas som kränkande, om du som läser det här är troende. Det är absolut inte meningen. Jag kanske har fel? Ni får gärna hjälpa mig i sånt fall.

måndag, juni 22, 2009

Studenter och kvinnor i gemensam sak för 6-timmars arbetsdag!

Socialdemokratiska studentförbundet hade förra helgen kongress och har då antagit ett antal uttalanden. Det är med glädje jag läser uttalandet om 6-timmars arbetsdag, eller snarare - om förkortad arbetstid med bibehållen lön.

Studenterna anser att "en förkortning av arbetstiden är nödvändig. Vi menar också att en sådan reform är fullt genomförbar genom en omfördelning av samhällets resurser, från mer konsumtion till mer tid, och en vilja till att utveckla välfärdsbegreppet. Vi vill därför successivt införa sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. För oss är det en välfärdsfråga."

Studentförbundet har därmed anslutit sig till ett ställningstagande som länge nästan varit en del av av S-kvinnors signum. För ett liv där människan "arbetar för att leva och inte lever för att arbeta" som en av Rebellas kloka medlemmar brukar uttrycka det.

Mitt viktigaste argument för en kortare arbetsdag är helt enkelt det som alla pratar om - att lösa det så kallade livspusslet. Jag väljer att kalla det vardagspusslet och det handlar om att folk helt enkelt inte hinner med att leva. Under en tredjedel av dygnets timmar ska vi hinna handla, laga, städa, tvätta, passa, prata, umgås, ringa, vårda, äta, njuta, träna, blogga, engagare etc etc. Det kallas livet och det går alldeles för fort för de allra flesta. En halvtimme mer per dag skulle göra mycket, två timmar skulle revolutionera människors liv. Jag tror att det går, jag tror det handlar om vilja och planering.

Den generella arbetstiden kan inte förkortas med 25% över en natt. Men förkortningen bör successivt införas. Precis som vi en gång kunde gå från 10 till 8 timmars arbetsdag. Många kollektivavtal har en arbetstíd som är mindre än 40 timmar per vecka, detta gäller främst väldigt könssegregerade branscher där män är i majoritet. Jag tycker det är dags att också kommunals och SKTFs kvinnor får mer tid att leva.

Jag tror att reformen kommer att leda till att frånvaro från arbetet minskar och produktionen ökar, jag tror att människor kommer att kunna arbeta mer effektivt vid en mer komprimerad arbetstid och produktionen ökar, jag tror att människor kommer att må bättre och därmed också göra ett bättre jobb.

Vad tror du?

torsdag, juni 18, 2009

Nej Hans Dahlgren, jag tycker inte att Sverige behöver ett nytt liberalt parti

Hans Dahlgren skriver på Newsmill att socialdemokraterna borde inrätta en kriskommission och utforma en ny politik. Han tycker inte att rådslagsarbetet har resulterat i tillräckligt mycket omprövning av politiken. Dahlgren skriver:

Partiet behöver se över sin hållning kring frågan om valfrihet, sluta exempelvis demonisera friskolor. Lägga fram en närings- och arbetsmarknadspolitik värd namnet. Gå bort från fokus på att byta namn på myndigheter till att föreslå reformer som gynnar företagsamhet och skapa nya jobb i ett tjänstesamhälle. Se över skattesystemet och föreslå en skattereform som gynnar hårt arbete och utbildning, vilket på ett säkert sätt skulle finansiera våra ambitioner för vård, omsorg och skola. Istället väljer partiet idag att gräva ner sig i skattehöjarträsket tillsammans med Vänsterpartiet.

Mmm men tänk om det är tvärtom Hans Dahlgren? Tänk om vi inte ska bli ett parti som helt följer innerstadsväljarnas eller DNs ledarsidas kortsiktiga åsikter? Jag menar att ett politiskt parti hela tiden måste förhålla sig till Målet. Vilka vägar ska vi ta för att nå våra ideologiska mål? Om vi ser att friskolor bidrar till att skapa ett segregerat samhälle, då är det vår uppgift att berätta om det och underbygga vår politik med den sortens resonemang.

Det är klart att vi ska fortsätta vara det parti som bäst känner människors vardag. Men vi ska aldrig glömma att det som verkar rationellt för den egna familjen många gånger inte är rationellt för hela samhället - givet att man har ett mål som innefattar hela samhället.

Jag tycker det är raljant att skriva att vi ska "Gå bort från fokus på att byta namn på myndigheter...". Det är klart att vi på olika sätt har försökt forma samhällsapparaten på ett sätt som ökar förutsättningarna för att vår politik ska förverkligas på bästa sätt. Det har inneburit en hel del omstruktureringar av de statliga myndigheterna. Det är självklart att det blir så, regeringen ska implementera riksdagens beslut och har myndigheterna som sina verktyg. Varför förlöjliga detta?

Socialdemkraterna kan inte vara ett visionslöst parti som bara försöker hitta den mest pragmatiska vägen för att så många som möjligt ska rösta på oss. Vi måste vara ett parti som vet Varför vi väljer en viss politik, och som på så sätt kan visa på ledarskap och förtroende. Jag vill också att vi åker hem från kongressen med en klar utstakad väg mot framtiden. Jag hoppas att vi då har tagit viktiga beslut inom såväl näringspolitik och arbetsmarknadspolitik som skola och utbildning. Men jag ser inte att det betyder att vi ska göra en skattereform som ytterligare gynnar de som arbetar och har långa utbildningar, idag är det andra grupper som har det sämst. Det är dem vi ska fokusera på och lyfta.

Jag tror att hårt arbetande människor ser vikten av en stark arbetsrätt och en bevakad arbetsmiljö. Och jag tror att personer med lång utbildning inser att resurser måste fördelas i ett samhälle med stora klyftor. Om vi börjar utforma politik för att passa medelinkomsttagares plånböcker då är vi farligt ute.

Våra beslut måste bottna i en övertygelse om att ett annat samhälle är möjligt. Och inte genom att gå ut på Odenplan och be folk skriva upp på en lista vad de vill ha för att rösta på oss.

måndag, juni 15, 2009

Ärliga unga s-kvinnor om S

Vårt valanalysmöte med rebella som andra skrivit om här på rebellabloggen var för mig befriande. Jag var ärlig om vad jag tycker om "den bästa kampanjen på internet någonsin" och vad det är som gör att jag funderat på att lägga min röst på något annat parti, och för första gången på mycket mycket länge var det ingen på mötet ängsligt försvarade alla de val och prioriteringar partiet gjort. Även om vi faktiskt tror och tycker att socialdemokratin är det bästa, eller till och med enda, möjliga alternativet för oss.

På mötet fanns personer som var helt nya i socialdemokraterna, personer som varit med sedan de var 13, personer aktiva i näringslivet, i offentlig sektor, arbetslösa, anställda partifunktionärer och förtroendevalda kvinnor 25-40 boende i Stockholm. Och nästan alla av oss uttryckte öppet att vi vill ha vårt parti med oss, inte som något som begränsar oss, vi vill vara stolta över att vara socialdemokrater, inte hindras för att vi ibland tycker fel eller för mycket, inte behöva plocka bort våra partisymboler från kläderna för att människor uppfattar oss som nån som inte respekterar vare sig politiska motståndare eller kärleksfulla kritiker.

Flera personer erkände att de inte tänkt vara så ärliga som de var - vilket ju i sig är lite märkligt - vad beror det på att människor uppfattar att vi är ett parti där alla deras tankar inte får plats? Och vilka är det som censurerar? Vem är "partiet" som man behöver prata igenom valet, politiken och strategierna med? Vem är det man ska skicka den här valanlysen till? För det är inte till oss, vi vet redan att en förändring måste ske. Men hur? Och vem?

I det här läget, när det åter känns som att socialdemokraterna står för hopp och framtid, när man hittar så många som tänker precis som man själv så känns det extra kul att läsa Maryam Yazdanfars ideologiska krönika i AiP, ytterligare en kvinna 25-40 i Stockholm som helt oberoende skriver väldigt mycket av det vi pratade om. Som också berättar att hon är ärligare än förr. Maryam sitter i riksdagen, det är tydligen inte heller henne vi ska skicka vår valanalys till, hon har också sett att en förändring måste ske. Men hur? Och vem?

Rebella ses igen efter midsommar och fortsätter med sin valanalys.

fredag, juni 12, 2009

Bra eller dåligt?

Jag vet att det förra blogg inlägget berörde detta som jag tar upp, men jag måste spinna vidare på det.

Gick in på socialdemokraternas hemsida för att se vad det stod om valrörelsen. Vi har gjort en fantastisk valrörelse. Så står det på socialdemokraternas hemsida. Fantastisk valrörelse, smaka på dom orden. Visst tänker man ”mycket bra valresultat” när man hör det? Jag fattar inte. Vad var det som är så fantastiskt? Antagligen att vi har jobbat mer med detta EU-parlamentsval än vi gjort med de tidigare valen. För det är också det enda som är fantastiskt med den här valrörelsen. Och visst har vi kämpat, det är inte det som är frågan.

Dagens Arena skriver om (s)trutsmentalitet. Du hittar artikeln här http://dagensarena.se/text/2009/06/strutsmentaliteten. De skriver bland annat ”Toppkandidaten Marita Ulvskog var lika glad hon och twittrade under söndagskvällen att hon var "nöjd med att vi krossade m-strategin att de skulle bli största parti. Och att sverigedemokraterna inte kom in. Två viktigaste målen!". De båda S-höjdarnas beteende är inte bara komiskt, det är framför allt en grov underskattning - för att inte säga förolämpning - av väljarnas intelligens.”

Jag tycker inte att det är ett dugg komiskt. Jag undrar snarare när socialdemokraternas viktigaste mål blev att moderaterna inte ska vara det största partiet? Eller att hindra sverigedemokraterna från att komma in i ett parlament? Det sistnämnda är visserligen viktigt, men det är inte därför jag är socialdemokrat.

Personligen tycker jag att det verkar finnas en utbredd ovilja att prata om misslyckanden. För detta var ett misslyckande. Lika mycket som våra dåliga opinions siffror är ett misslyckande. Jag kan inte skryta med att jag gick med i SSU när jag var 13 och att jag har varit aktiv i 40 år. Jag vet inte hur det var förr. Men så länge jag har varit aktiv i partiet har jag sett en tendens som är oroväckande och som inte är bra för en organisation. Man välkomnar inte kritik. Man välkomnar inte ifrågasättande. Om man lyfter en fråga som inte är typisk socialdemokratisk politik så blir man mest ignorerad. Eller tillrättavisad. Så har jag upplevt det. Jag tror inte att jag är den enda.

Vi måste bli ett parti där det är högt i tak. Där man vrider och vänder på vad vi står för, vilka visioner vi har, hur vi ska komma dit. Och där det är bra att ifrågasätta klassisk socialdemokratisk politik. Precis som Nanna var inne på i sin kommentar till det förra inlägget så hänger det också på oss att lyfta taket om det är för lågt. Det exakt vad vi tänker försöka göra.

torsdag, juni 11, 2009

Plikten framför allt?

Tankar från en självutnämnd fokusgrupp*

På Unga S-kvinnor Rebellas möte i tisdags diskuterade vi valresultatet, i likhet med många andra partimedlemmar. Vi diskuterade i frågor kring varför vi själva röstat (eller inte röstat) på Socialdemokraterna samt vad vi förväntar oss som medlem i ett Socialdemokratiskt parti.

Detta är vad vi kom fram till:
Vi känner oss inte övertygande om partiets politik eller varför vi eller våra bekanta ska rösta på Socialdemokraterna, vi röstar på (S) av lojalitet och plikt och för att det inte riktigt finns något bättre alternativ. Detta är verkligen inget vi kan bygga ett starkt parti på. Vi upplever att partiet saknar både långsiktiga visioner och konkreta politiska åtgärder för ett mer rättvist och jämlikt samhälle, och att detta är något som måste åtgärdas snarast!

Det uppmärksammade uttalandet från partiledningen att detta val skulle varit framgångsrikt delar vi inte. En valrörelse kan aldrig vara en framgångsrik när medlemmar gråter över att ha blivit det fjärde partiet i huvudstaden och endast får en fjärdedel av rösterna i landet. Inte heller kan det vara en framgång när inte ens hälften av de röstberättigade går till valurnan. Men det är inte valorganisationen i sig som var problemet, många medlemmar gick lojalt ut och arbetade för Socialdemokraterna. Problemet var innehållet i budskapet.

De flesta av oss hade själva röstat på Socialdemokraterna, såklart. Men inte med entusiasm och förhoppningar om en bättre värld, eller åtminstone ett lite bättre EU. Visserligen tycker vi att ideologin är den rätta, men största anledningarna till att rösten gick till Socialdemokraterna var för många lojalitet och plikt. Vi gick till valurnan med en känsla av ovisshet. Vad vill egentligen Socialdemokraterna i EU? Det står inte någonstans på valaffischerna. Inte ens vi som valarbetade hade något riktigt bra och övertygande svar på detta. Det är klart att vi inte vill att EU ska styras av borgare, men vad vill vi då? ”Agera för förändring”. Ja, absolut, såhär kan vi ju inte ha det! Men vartåt bär det?


- Hvad vilja Socialdemokraterna?!

Det vi i Rebella kom fram till är att partiet saknar både långsiktiga visioner (som sträcker sig över mer än en mandatperiod) och kortsiktiga politiska åtgärder får att arbeta i visionens riktning. Vi saknar en maktanalys från partiledningens sida – var är klass, kön och etnicitet? ”Orättvisor är inte lösningen.” Nej, vem skulle påstå detta? Moderaterna? Sådana typer av valaffischer är onyanserade och fördummar valmanskåren och vinner definitivt inga röster.
Vad vill vi med välfärden? Tycker vi om det som sker runt om i landet och allra tydligast i Stockholm, med ökande privatiseringar inom både skola, vård och omsorg? Vad vill vi ha den offentliga sektorn till? Hur ska klyftorna mellan fattiga och rika minska? Hur jobbar vi för att förbättra miljön och klimatet?

Ett annat problem vi diskuterade var frågan om vem som egentligen är partiet? Får man inte uttala sig som ”Socialdemokrat” som gräsrot, utan att först kontakta med partiledning eller riksdagsrepresentanter så är vi ingen folkrörelse längre. Sociala medier handlar inte om att man från centralt håll ska skriva vad alla bloggare ska tagga denna vecka för att vinna media. Varje medlems livssituation och politiska vision, det som utgör grunden till vi engagerar oss politiskt, är inget en PR-byrå kan skapa skicka ut via massmejl. Det handlar om tillit till medlemmar, till sympatisörer som kanske inte ens betalar medlemsavgift men ändå känner sig som Socialdemokrater. Vi måste själva få uttrycka våra tankar och åsikter om valet, om partiet, om politik, om sin livssituation och vad som kan göras politiskt för att göra samhället mer rättvist och jämlikt.

Det är genom personligt engagemang, glöd, ilska och visioner vi vinner val. Om politiken - och med därmed också budskapet - innehåller detta blir det lätt att motivera både sig själv och andra varför det är viktigt att gå och rösta så att Socialdemokraterna vinner valet.


Rebella, genom Johanna Garefelt


* Rebella består av unga kvinnor med en hög andel som är akademiker. Just dessa grupper som i väldigt låg utsträckning gav (S) sin röst i valet och som dessutom var en av partiets ”målgrupper”.

fredag, juni 05, 2009

Därför röstar vi på (s)!

Tänkte jag skulle skriva ett inlägg om varför jag tycker ni ska rösta på socialdemokraterna i Europaparlamentsvalet. Men Evin Cetin, kandidat nr 29, uttrycker det så himla bra så jag länkar helt enkelt till hennes gästinlägg på HBTsossens blogg:

http://hbt-sossen.blogspot.com/2009/06/evin-cetin-darfor-rostar-jag-s.html

Ikväll kommer Rebella att finnas på plats i valstugan utanför Åhlens City i Stockholm. Sedan går vi på ett ekologiskt modeevent som anordnas av SQ2540STHLM Det finns platser kvar! Mer info på hemsidan!



söndag, maj 31, 2009

Filippa Reinfeldts feministfobi

Idag dissar jag Filippa Reinfeldt på min blogg. Hon menar i KorsEld att hon står för jämlikhet, men hon vill inte förknippas med ordet feminist, eftersom det kapats av vänstern typ. Om (M) skulle stå för jämlikhet, så delar jag dock gärna med mig av ordet feminist också. Om du står för jämlikhet mellan kvinnor och män så står du för feminism. Och tvärtom; om du besudlar jämlikhetssträvanden kan du lika gärna besudla feministordet också.

Självklart är Filippa ingen feminist. Hon vill inte minska ojämlikheten i samhället. Hon är säkert för en massa "bra" saker som sänkta skatter, frihet från offentlig demokratisk styrning av vårdinrättningar och bättre möjligheter för storkapitalet, men hon är inte för jämlikhet. Då vore hon inte moderat, då skulle hon inte stå upp för den politik moderaterna för.

Ett exempel på den moderata politiken finns i Gudrun Schymans feministbrev nr 37 2007 där Gudrun gör en briljant analys:

Ojämlika inkomster trollas bort i regeringens budgetanalyser, står att läsa i den informativa tidningen Riksdag & Departement. Inkomstökningar som i verkligheten tillfaller männen delas lika mellan mannen och kvinnan i hushållet i regeringens analys över budgetpolitiken!

På det här sättet kan regeringen redovisa i det närmaste jämlika effekter av sänkta skatter och ersättningar. Sedan tidigare finns ett krav att statsbudgeten och konsekvenser av skatteförslag alltid ska redovisas uppdelat på kön. Oavsett hur vi väljer att leva, var för sig eller tillsammans, så ska vi i ekonomiskt hänseende ses som självständiga individer. Ett resonemang som låg till grund för att ta bort sambeskattningen.

Finansminister Anders Borg hävdar nu att de sänkta skatterna och ersättningarna slår "förhållandevis lika". I budgetpropositionen skriver regeringen att männens ekonomiska standard ökar med 2,3 procent medan kvinnorna ökar sin med 2,2 procent. Men regeringen utgår då ifrån att männen ”ger” en del av inkomstökningarna till ”sina” fruar/samboende. En fotnot i en bilaga till budgetpropositionen avslöjar att regeringen ser hushållen som "solidariska". Den i hushållet som får stora inkomstökningar (oftast en man) förutsätts dela med sig till den som får mindre (oftast en kvinna).

Tidigare regeringar har inte räknat jämställdhetseffekter på det här viset.
När riksdagens utredningstjänst, RUT, på uppdrag av socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet, räknar på samma politiska åtgärder, utifrån individer, blir resultatet betydligt mer nedslående ur ett jämställdhetsperspektiv.
Budgetförslaget ger kvinnor 1 000 kronor (0,6 procent) mer i plånboken per år medan männen får 1 900 kronor (1,0 procent) mer.

När regeringen nu väljer att fördela alla skatte- och ersättningsförändringar på ”hushållen” i stället för att fördela på individer, säger man att detta ska spegla köpkraft och ekonomisk standard. Det man i praktiken åstadkommer är att man totalt osynliggör det maktmönster som ger män mer på kvinnors bekostnad. Blir nästa steg att återinföra sambeskattningen?!

Kolla förresten DN om abortläkaren som mördats.

torsdag, maj 28, 2009

Vad var det vi sa - nu är pigavdragseffekten bevisad

Det känns ju tragiskt att behöva säga det, men vad var det vi sa...

Nu har SCB alltså kommit med en utvärdering av systemet med skattelättnader för hushållsnära tjänster.

Och hur argumenterade man för att införa det? Jo, att avdraget skulle gynna dem som behövde men inte hade råd med städhjälp, att det skulle ge massor av jobb och att det skulle bli mer jämställt eftersom inte kvinnor heller skulle behöva städa sina egna hem.

Vi sa förstås redan då att avdraget skulle kraftigt gynna höginkomsttagare. Vi sa att det skulle ge inga eller marginella sysselsättningseffekter. I Finland hade man ju då redan testat och sett att varje nytt jobb kostade nästan en miljon i förlorade skatteintäkter, inte särskilt kostnadseffektivt med andra ord. Och nu kommer resultaten.

Det blev som vi sa, inte som moderaterna sa.

Skattelättnaden har inte heller gett bättre förutsättningar för kvinnorna att förena arbete med familjeliv. Snarare har troligen jämställdheten försämrats genom att det i första hand är kvinnor som har jobben i hushållssektorn, de dåligt betalda jobben med sämre arbetsvillkor jämfört med övriga arbetsmarknaden. Dessutom har många städföretag höjt priserna kraftigt.

Högerpolitikerna verkar inte ens skämmas för att de driver ren och skär intressepolitik för de bäst beställda med argument om att deras politik gynnar låginkomsttagare.

Här kan du ladda ner SCB:s rapport Hushållsnära tjänster – mest för höginkomsttagare.

torsdag, maj 21, 2009

Valkampanj igång!

Idag står medlemmar ur Rebella i valstugan vid Åhlens city för att träffa väljare och berätta om socialdemokraternas vision om ett rött Europa. Kom förbi och ta en kopp kaffe! Läs om Åsa Westlund, Marita Ulvskog och Evin Cetin, som är några av socialdemokraternas coola kandidater.

Rebellor på plats idag och imorgon. På lördag är HBT-sossarna där för att svara på dina frågor.

Du som vill hjälpa (s) i valkampanjen är välkommen förbi så berättar vi vad du kan göra!

onsdag, maj 13, 2009

”Girl & The City”

”En vecka av hejdlöst frossande i mode och cityliv. Vi besöker Stockholm Fashion Centre, designers, SoFo, NK, Östermalm mm. Går på spa, gör färganalys och dricker latte varje dag”

Jag vet, det är sjukt långsökt, men gissa vad det är för något.
Täby kommun som annonserar om kollo.
Gissa vilken målgrupp de har?
Årskurs 5-7.

Mats Blückert på Täby kommun som är ansvarig för detta upplägg tycker det är en bra idé. Eftersom det är dålig uppslutning på läger där man får vara i skogen och få frisk luft. Han tycker att det kan vara ett sätt att få in en diskussion om ideal. Till reportern på Metro säger han ”är flickorna för smala får vi väl stoppa i dem en bakelse… om du förstår vad jag menar”

Hade det varit 1:a april hade jag tagit det för ett skämt.

Vilken uppgivenhet. Det är som att unga flickor är som de är, att det inte finns något att göra. Jag undrar om de kommer få några anmälningar till kollot. Hoppas inte det.

tisdag, maj 12, 2009

Hur går det med jämlikheten post-obligatorie?

En av de enskilt största faktorerna för jämlikheten i samhället är lika tillgång till utbildning, utbildning gör chanserna till klassresa mycket större och utbildning kompenserar för dåliga utgångslägen.

En av de enskilt största faktorerna för att högskolan i Sverige idag är så pass jämställd är på grund av att en sadelmakardotter från Visby, Betty Pettersson, stred för att få dispens av kungen från förbudet för kvinnor att studera. Hon fick dispens och blev den första kvinna att ta studentexamen och akademisk examen och trots att hon blev grovt trakasserad av männen, inte minst på studentnationen, bevisade hon att kvinnors hjärnor lämpade sig för högre studier, något som ledde till att kvinnoförbudet hävdes i akademin. Detta har de senaste 100 åren förändrat Sverige i grunden.

Idag är runt 60% av de högskolestuderande kvinnor, kvinnor har genomgående bättre betyg, tar fler högskolepoäng och tar i högre utsträckning ut sina examina. Men ändå får män fortfarande högre löner, de har lättare att komma in på doktorandutbildningar och ju längre tiden går, desto lättare har de att komma vidare i sina akademiska karriärer.

Personer vars föräldrar inte pluggat vidare är fortfarande kraftigt underrepresenterade i akademin liksom killar med utländsk bakgrund. Andelen med utländsk bakgrund går att jämföra med hur den svenska befolkningen ser ut, men om man kompenserar för utbildningsbakgrund så ser man att invandrare i Sverige har högre utbildning än svenskfödda. Det betyder alltså att det borde varit många många fler med invandrarbakgrund som pluggar vidare! Barn till invandrade akademiker pluggar mindre än barn till svenskfödda akademiker och barn till invandrade icke-akademiker pluggar i ännu mindre utsträckning än barn till svenskfödda icke-akademiker.

En stor anledning till detta är att högskolan inte är jämlik. Högskolans rekryteringsinsatser går främst till skolor där det är lättare att rekrytera studenter (dvs innerstadsskolor om vi pratar Stockholm), extra språk på gymnasiet ger pluspoäng - men inte om det är ditt hemspråk (jag har alltså förtur om jag kan svenska, engelska och tafflig tyska jämfört med någon som kan svenska, engelska och flytande kinesiska), kurslitteraturen beskriver män som avtalsskrivare i tunga industrier och kvinnor som hemmafruar, män med svenska namn som norm och personer från balkan som kriminella, transpersoner och kvinnliga filosofer som något som bara existerar i sagorna och högskolornas examinationsformer är ofta anpassade till en viss typ av studenter.

I detta finns några väldigt viktiga organisationer. De kallas studentkårerna och jobbar med utvärderingar. De jobbar med att ta hand om tjejer som utsatts för sexuella trakasserier och använda informationen om vad som förekommit för att jobba förebyggande, kårerna granskar litteraturen och påpekar bristerna, kårerna ser till att der finns studentrepresentanter i tusentals organ runt om på högskolorna och universiteten i Sverige. Regeringen har nu bestämt att kårerna ska avskaffas sakta men säkert i och med avskaffandet av kårobligatoriet.

På Uppsala studentkår, där jag jobbade som jämlikhetsansvarig för ett par år sedan, är det troligt att jämlikhetsansvarig är en av de första anställda som ryker, om man ska kunna upprätthålla basfunktionerna. Kårerna kommer istället för att ta in medlemsavgift få finansiering från staten, en finansiering som per student kommer att ligga på ungefär en femtedel av vad sveriges frimärksungdom får per medlem och år i statligt stöd. Högskolorna behöver kårerna i detta arbete. Att jämlikhetsarbetet, i synnerhet det förebyggande, kommer att försämras kraftigt i och med att kårerna tvingas tillbaka är oundvikligt. Frågan är om regeringen ser detta som en seger eller som ett nödvändigt ont för att värna föreningsfriheten, den föreningsfrihet som Europadomstolen slagit fast inte på något sätt äventyras av kårobligatoriet.

Här finns ett lästips om jämställdhets och jämlikhetsarbete i högskolevärlden. Eller närmare bestämt "10 år av jämlikhetsarbete vid Uppsala studentkår".

söndag, maj 10, 2009

Köpa sex = våldtäkt

Centerpartiet driver tydligen frågan att någon som köper sex av en tvångsprostituerad ska kunna dömas för våldtäkt. Det är jättebra. Har faktiskt aldrig hört det förslaget förut. Funderar dock på hur det skulle fungera i praktiken. Vi har ju problem med den vanliga sexualbrottslagsstiftningen eftersom förövaren måste förstå att den andra personen inte vill ha sex, för att dömas för våldtäkt. Och det verkar som att svenska domstolar ofta bedömer att män inte förstår när kvinnor inte vill ha sex. Jag gissar att vi skulle ha samma slags problematik med den här lagen. Att försvarsadvokater lär sig att utnyttja det snabbt, det går alltid att argumentera att klienten inte fattade.