Tankar om moderat valstrategi

Det kan inte vara lätt att vara Moderat i den här valrörelsen, partiet är i en knivig situation. Moderaterna är ju vana att sitta och muttra i den bekväma oppositionssoffan och klaga på vad andra gör. Inte behöva stå till svars för vad de själva gjort de senaste fyra åren. Så vad göra, vad göra?

Tack och lov har Moderaterna ett ledarskap som tycker PR är viktigare än väl underbyggda lagförslag, så det är bara att luta sig tillbaka på gamla tekniker. "Nu vet jag!", utropar Moderatstrategen, "vi låtsas helt enkelt att 2010 är 2006!"

Här är sex steg i det jag gissar är den Moderata valstrategin.

1. Sänk förväntningarna på det egna partiet, och höj förväntningarna på Socialdemokraterna och de rödgröna. Beställ gärna en opinionsundersökning som visar extra stort gap mellan blocken. Vänta ett tag och fira sedan en seger när nästa omgång opinionsundersökningar visar mer normala nivåer (fortfarande med stooor skillnad mellan blocken). Håva in Moderat-vänliga rubriker i DN i stil med "De rödgröna tappar försprånget" och "Alliansen knappar in på oppositionen".

Moderatstrategerna hoppas att detta räcker för att folk ska tänka "Nu ökar Moderaterna igen, mina grannar och jobbarkompisar tycker alltså de är bra igen. Då kanske jag också ska göra det."

2. Gör allt för att etablera de rödgröna som ett troligt men farligt regeringsalternativ. Då kan Moderaterna sätta sig i den bekväma oppositionssoffan igen och helt enkelt gå i opposition mot oppositionen. Genom att flytta allt fokus till att ifrågasätta de rödgröna, slipper Moderaterna själva bli ifrågasatta.

3. Ta för i helvete inte ansvar för något! Det skulle ju betyda att politiken faktiskt kan göra skillnad, och det skulle gå helt emot Moderaternas grundidé.

4. Skyll allt som Moderaterna gjort och inte gjort på en av två saker: Den förra socialdemokratiska regeringen, eller globaliseringen och den ekonomiska krisen.

5. Låt Propagandaminister Per Schlingmann få fria händer att sno hela socialdemokratiska partiprogrammet och låtsas att Moderaterna kommer driva politik för jämställdhet, rättvisa och solidaritet. Håll tummarna för att ingen frågar varför det är så stor skillnad mellan vad Moderaterna säger och vad de i praktiken gör när de har makten.

6. Insistera på att upp är ner och krig är fred. Sänkta skatter för höginkomsttagare ökar rättvisan i samhället, och jämställdhet kommer automatiskt när vi bara ser enskilda individer. Vägra befatta dig med objektiva fakta och andra tråkigheter.

Tillgängliga och otillgängliga ministrar

Sedan Haiti ödelades av jordbävningen har jag sett biståndsministern på TV var och varannan dag. Inte bara för att kommentera vad Sverige gör för att hjälpa Haitierna, utan också för att prata om katastrofen i största allmänhet, vad det internationella samfundet gör, etc. När det handlar om en situation som den svenska regeringen har mycket lite ansvar för kan ministern alltså vara hur tillgänglig som helst.

Annat är det när någon vill diskutera saker som regeringen faktiskt har ansvar för. Då är det ofta plötsligt rent omöjligt för en minister att hitta tid för en intervju.

Det här tycker jag är ett stort problem med den borgerliga regeringen - deras genomgående ovilja att ta ansvar, och stå till svars för sitt ledarskap. Maud Olofsson är ett talande exempel på hur ministrar använder media som PR-megafon. Är det obekväma frågor som folk vill ha svar på vägrar hon helt enkelt att ställa upp.

Till viss del har regeringen kommit undan med detta genom att skylla på att de är så upptagna med "riktigt arbete" att de inte har tid för intervjuer i media. Men den senaste veckan har tydligt visat att det handlar mer om ovilja och egenintresse än tidsbrist.

Att politiker är tillgängliga för att svara på allmänhetens frågor är viktigt för att medborgarna ska ha förtroende för deras ledarskap. När regeringen genomför förändringar utan att förklara varför det är nödvändigt eller vägrar kommentera det som händer växer bilden att de som styr landet inte bryr sig om hur det går för människor i vårt samhälle. Sverige förtjänar en regering som tar ansvar. Det är dags att vi börjar kräva det.